Aftonbladet – 20 februari 1869, sida 3

ovälkommet, och vi äro i tillfälle att meddela ett sådant, afgifvet af en bland vara inteligentaste landtmän, hvilken sedan många år med outtröttlig ifver egnat sig åt husbjursskötseln i stor skala. Hans yttrande lyder som följer: ö Min egendom är tyvärr belägen tre mil ifrån närmast boende Vveterinärläkare, och jag är derföre ofta nödsakad att sjelf sysselsätta mig med de sjukdomsfall, som inträffa bland min talrika kreatursbesättning. Det kan ej nekas att ju mera våra husdjursracer förädlas, och ju mera omsorg man egnar åt djurens uppdrifning, desto mera ömtåliga bli de och följaktligen mera mottagliga för åkommor, som de mera härdade djuren undgå. De förra ega ett så högt penningvärde, att ingen utan i fon nödfall nedslagtar dem om de bli sjuka och man anstränger sig för att bota dem. För mig var prof. Lundbergs handbok i husdjurens sjukdomar särdeles välkommen och jag förskaffade mig den genast. De-deri förekommande sjukdomsbeskrifningarne äro både fullständiga och lättfattliga och en bekräftelse derpå har jag i den omständigheten, att då i min bortovaro sjukdomsfall inträffat, har min gamle fogde utan. svårighet medelst handboken både uppsökt sjukdomens beskaffenhet eller natin och användt de botemedel som föreskrifvits. Dessa botemedel äro allmänhet enkla, och de medikamenter, som öreskrifvits, äro hvarken så komplicerade ller så dyra, som fallet är i de tyska veterinärarbeten, som jag eger. Jag har mig ej oekant att något svenskt arbete rörande hus ljurens sjukdomar är så fallständigt och så Sgripliet, som.professor Lundbergs, hvilket edan skyddat mig från många förluster. — Detta omdöme är icke afgifvetför att offentiggöras; att så skett hoppas vi att den ;ktade brefskrifvaren ej skall misstycka.