Aftonbladet – 19 februari 1869, sida 3

hvarje dag med varm middag under dessa många år. Till tack testamenterade gatsoparen åt henne hvad han efterlemnade, och det befanns vara 126,000 rår rmt (7,000 ). — Vexelförfalskning i stor skala. I Eberbards Polizei-Anzeiger, berättas, att för kort tid sedan landade på Java en lustjakt, tillhörig en österrikisk grefve, hvilken uppgaf Siglejav. Attems. Han diskonterade hos dervarande bankirer vexlar till icke obetydligt belopp, men det befanns snart att dessa vexlar hade en påfallande likhet med de falska vexlar, som i början af förra året utgåfvos i Amsterdam och då sattes i rörelsen af en gg som Uppgaf sig vara grefve von Schönorn. Emellertid komme från flere handelshus i Australien varningar till köpmännen i Batavia för dessa spridda falska vexlar och meddelanden om den österrikiske grefvens falska vexlar hade äfven, tack vare telegrafen, nått Java. Mannen häktades och den föregifne grefven erkände vid med honom anstäldt förhör att hans verkliga namn var Schmalz samt att han var bördig från Tärgau i Böhmen. Den häktade är 22 år gammal och har under de olika namnen v. Attems, v. Schönborn och v. Aversberg genom falska vexlar bedragit sig till den oerhördt stora summan af en och en half million gulden. — Bland mera notabla resande — skrifver Göteborgs-Postens korrespondent den 16 Pebr. — som för närvarande gästa hufvudstaden, ir den bekanta Mätta Mårtensdotter från Söfvestad, den icke mindre bekante f. korporal Tullvergs förslagna biträde och undertecknarinna af dressen till Sverges konung, Riksförsamling och Folk, män och qvinnor! Att hon i sin ort måtte rara ganska framstående kan man sluta deraf, att won, enligt egen uppgift i nämnde adress, är den nda qgvinna af folket som kan skrifva uti trenne tyrksocknar Bromma, Söfvestad och Borrie,. Hon r ännu på tjugutalet, er hon i samma adress. Itt hon är en qvinna at särdeles energiskt väsenle, är påtagligt. — Såsom något ovanligt anför Söderamns tidning; Nya Helsingen, att en Olof Andersons enka i Wad af Norrala socken tillhörig get å en gång framfödt icke mindre än 6 stycken illingar, deraf dock 3 voro dödfödda, ren de öfiga 3 lefva och äro mycket lifliga af sig.