— Bohuaslänska Curlings-klubben Denna klubb företog sistlidne lördag en utflykt till Södra Ryrs jernbanstation, för at! å en närbelägen insjö, der lämpliga isbanol skulle förefinnas, idka curlingspel, något som ej vid Uddevalla kunnat företagas, af der giltiga grund att någon is der ej finnes. Fö denna utflykt lemnar Bohusläns Tidning följande beskrifning: Vid banhallen i Uddevalla frustar lokomotive Grefve E. Sparre — konstiga hästar de gröna — och på perronen samla sig så småningom med lemmar af Bohusläns Curlingsklubb: med lång: sjöstöflar och friskt humör, för att med extratåg afgå till Södra Ryrs station. Curlingsstenarne ärc redan inlastade i bagagevagnen, man är färdig att sitta upp, men ännu saknas restaurationen. Hej der kommer vår Petter och med honom mat korgarne. Alla man ombord! Grefve Sparre yttrar sig på ett öronskärande sätt — och snoa sätter sig 1 rörelse. Med frisk fart bär detiväg Curlingar, som bo på närmaste landtställen, till viftas en helsning, och snart nog är man framme vid målet för resan. Dessförinnan upptäcker man dock Ryrsjön. Hvad? Den går öppen! Ej et spår af is. Det hade varit bättre, om vi med tagit metspön än Curlingsstenarne,, utbrister en enligt sitt förmenande, bedragen. Men der sva jar Curlingsflaggan vid stationen. Debarkering Marsch genom kärr och skog ned till sjön. Hip Hurra! Här visar sig ju den förträffligaste, spegel. blanka is. Man indelar partier, utstakar banorna och snart är spelet, under allmänt jubel, i gång å tre banor och ingen fåster sig vid det fallande luggreenet eller det vatten, som så småningom samlar sig på isen. För en åskådare (och sådana funnos i mängd från omgifvande bygder) bordeuppträdet förefalli högst pittoreskt. Omgärdad af granbevuxna stränder låg der den lilla insjöviken, å hvilken Curlingarne rörde sig, liksom myrorna på en stack, görande sina kast och utbringande väldiga röjde skri för hvarje lyckadt sådant. Här och der slinter foten under en spelare, han sätter en rofva, så att vattnet stänker omkring honom som från en vattenkonst. Sarkastiska hurrarop helsa hans ofärd, men lynnet får snart åter sin jemnvigt vid den doftande brylåen, som tronar på ett bord å isen. Så fortgår spelet från klockan 10 förmiddagen till klockan 2 eftermiddagen. Horisonten har emellertid klarnat, en vårsol belyser de svettdrypande spelarne, hvilka till slut stå i vatten upp till fotknölarne. Återfärden till stationshuset anträdes. Här vinkar en retande lunch, och våra Curlingar äro ej sena att göra anfallet mot densamma. Skålar utbringades här för presidenter och ålderspresident. öfriga funktionärer, nyankomna ledamöter m. fl. och till sist för vår jovialiska Ganymedes och matpappa. Före uppbrottet aftackas äfven den artige Stationskrgagistoren å stället, som icke allenast önskar 058 stfärt välkomna åter, utan äfven lofvar ofta lemna oss rapporter om isens beskaffenhet å Ryrsjön. Ännu kan man dock ej få afresa, ty ordinarie uppgående från Uddevalla måste först passera, Tiden fördrifves tilldess med ynglingalekar