skuldsedel, hvilken uppgift upplystes hafva vid bouppteckningen blifvit lemnad af Erik Eriksson, dels en handling, hvari Erik Erikssop förbundit sig betala Rydmans skulder, om han finge öfvertaga hans tillgångar, hvarjemte vittnen hördes, hvilkas berättelser gjorde sannolikt, att från Anders Månsson blifvit stulen en plånbok, innehållande bland annat ifrågavarande revers och upplystes tillika, att Rydman dött kort efter det skuldsedlen utfärdades, så att det ej var sannolikt, att han infriat den. Hofrätten (Göta) yttrade i dom, att ehuru antagligt vore, att skuldebrefvet ej blifvit af Rydman infriadt, utan fastmera syntes sannolikt, att detsamma, såsom vittnena berättat, för Anders Månsson förkommit, likväl och som Erik Eriksson uppgifvit, att skuldebrefvet varit stäldt till Anders Månsson eller ordres och denna uppgift lemnats oemotsagd samt i följd deraf Erik Eriksson icke genom betalning af omstämda beloppet till förmyndaren för Anders Månssons barn vore från framtida kraf af skuldebrefvets innehåll fredad, alltså och då förmyndaren icke erbjudit Erik Eriksson säkerhet för den kostnad och skada, honom i sistberörda hänseende kunde vederfaras, förklarades förmyndarens instämda talan icke kunna för det dåvarande bifallas. Nu uttog Hans Nilsson ny stämning å Erik Eriksson, deri han, åberopande hofrättens dom, yrkade att Erik Eriksson måtte åläggas betala reversens belopp emot det Hans Nilsson anskaffade tiil vederhäftigheten styrkt borgen för den kostnad och skada, Erik Eriksson kunde tillskyndas genom framtida kraf för den förkomna reversen. Mot den borgen, som företeddes, hade Erik Eriksson ingenting att anmärka, men bestred ändock krafvet tills reversen återställdes honom. Häradsrätten ansåg det vara med sanno likhet ådagalagdt, att skuldsedeln förkommit, och förpligtade Erik Eriksson att betala fordrade beloppet möt det Hans Nilsson till Erik Eriksson aflemnade vederbörligen godkänd borgen för den kostnad och skada, E. genom framtida kraf af förskrifna beloppet kunde komma att vidkännas. Erik Eriksson vädjade. Han anmärkte, att det ej var styrkt, att skuldebrefvet förkommit eller om E. och Rydman börde, en för båda och båda för en, ansvara för dess gäldande.Genom föreskriften om borgen bereddes ingen säkerhet, ty, om kraf ej anställdes på flera år, så kunde inträffa, att borgesmännen under tiden doge eller blefve insolventa. Hans Nilsson svarade, att då Erik Eriksson åtagit sig betala Rydmanns skulder, förtjenade invändningen, att utredning saknadesy om E. och R. häftade solidariskt för skulden; intet afseende. Hofrätten hade dessutom förut föreskrifvit hvad Hans Nilsson borde iakttaga för att utfå denna fordran och detta hade blifvit iakttaget. . Hofrätten yttrade nu: att.då det ej vore styrkt, att skuldebrefvet blifvit helt och hållet förstördt eller :onyttigt gjordt; samt -enligt Erik Erikssons oemotsagda uppgift antagas måste, att det vore af löpande egenskap och således betalningsgildt i dens hand, som möjligen innehade det, ogillades stämningspåståendet. Denna utgjorde 3 ledamöters mening. 2 fastställde häradsrättens utslag. Hans Nilsson sökte ändring hos K. M:t och medgaf, att om E..E. ålades betala, finge medlen insättas i allmänt penningverk tills 10 år förflutit från reversens utgifvande. Nedre revisionen tillstyrkte, att K. M:t mätte, med ändring af hofrättens dom, fastställa häradsrättens utslag, bland annat, på Är deraf, att Erik Eriksson medgifvit, att ydmans bo blifvit af Erik Eriksson på förutnämnda vilkor öfvertaget; men K. M:t jå dom den 2 Juli 1868 fastställde hofrättens om. Denna dom utgjorde 4 ledamöters meningz hväremot 3 ledamöter -biföllo revisionens betänkande. : Det är klart, att en. dom i en sak, der meningarne varit så delade; icke kan ega särdeles stor vigt såsom prejudikat. Utgången synes oss vara för den tappande så mycket hårdare som hofrätten i den första. laga kraftvunna domen indirekte uttalat, under hvilket vilkor Erik Eriksson kunde åläggas betalningsskyldighet, samt Hans Nilsson icke blott fullgjort detta vilkor; utan till och med medgaf, att medlen finge insät tas i allmänt--penningverk. tills, skuldsedeln: blifvit öfverårig. r Här förekommer dessutom det besynner— liga, att hofrätten i samma sak eiia gången funnit antagligt, att skuldsedeln förkommit, och andra gången ansett det ej varå styrkt, att den blifvit förstörd; och dock var bevisningen, begge gångerna saken pröfvades, alldeles densamma! Dagens Nyheter hav i.ett af sina sista nummer under rubrikem juridiskt ledt upp