— En svensk turist, som nyligen afrest till Spanien, berättar i ett resebref till N. D, A., undertecknadt med signaturen Rm, bland annat, följande episod från färden genom södra Frankrike: Jag hade ända från Bordeaux varit ensam i kupen, men vid Dax, en station der en bibana utgrenar sig till departementet Basses Pyrendes och Pau, steg en ung man i kupen. En gemensam stryksticka för hans cigarrett och min cigarr förenade oss och vi kommo snart i samtal. Han hörde naturligtvis att jag icke var fransman och sedan jag upplyst honom om min nationalitet, förvånade han mig genom sin kunskap om vårt land. Han icke allenast icke förblandade Sverge och Schweiz, ett misstag, som, ehuru ännu stundom förekommande, likväl numera och isynnerhet efter 1867 års exposition är vida mindre allmänt än förut, utan han egde en rätt noggrann kännedom om åtskilliga våra förhållanden, särdeles hvad som hörde till jernindustrien. Han var också, såsom han omtalade, grufingeniör och anställd vid de stora jernverken i dep. Aridge. Men han kände till andra våra förhållanden, till och med något af vår historia. Jag uttryckte slutligen min förundran att så långt ned nära spanska gränsen träffa en fransman, som väl kände till oss, hvilket förut icke händt mig i Frankrike. Min reskamrat smålog. Jag har haft en särskild anledning, sade han, att intressera mig för ert land. Jag har slägtingar der,, tillade han helt anspråkslöst, pjag heter Bernadotte. Familjen är ganska talrik i dessa trakter, och många af dess medlemmar lära åtnjuta understöd af svenska konungahuset. Se non e vero, ben trovato !