Aftonbladet – 15 februari 1869, sida 2

— Stora testern. Med stort nöje gjorde man sistlidne lördag i operan Riccardo af Herman Berens bekantskap med en inhemsk komposition af egenskaper att tillfredsställa vår tids fordringar at det musikaliska dramat samt just genom det dramatiska skapiynnet hos innehållet som formen framståeude och intresserikt. Texten af Eugzt Seribe torde vara ee bland hans allra senaste produkter inom denna genre och innehåller, såsom utarbetad efter hans sedvanliga schema, åtskilligt, som påminner om ans äldre libretter, likasom den icke kan 2 från en och annan: för egektens skul! tillkommen orimligbet, men i likhet med samtliga operatexter, som flutit ur hans rastlösa penna, är äfven denna mäktig att spänna åhörarnes intresse samt såväl för musikern som för skådespelaren rik på tacksamma momenter. Med obestridlig skicklighet har kompositören törstäatt att göra dessa librettons vackra egenskaper sig till godo; hams karakteristik är klar och konseqvent, situationerna lifligt uppfattade och Atergiina, orkesterackompanjemanget alltigevem värdadt och melodierna visserligen icke nonerligen många men dess mera valda. Vi inra denna gång blott om Riccardos rohans, samt Leonoras intagande afskedssång i den sista akten. Operans utförande vittnade om att de deri uppträdande artisterne anslacits af densamma och lände dem samtliga till mycken heder. Hr Arlberg, hvars nusiksliska och dramatiska framstälning al hjelte, alitjemt af konstnärligt värde, dt I andra attens slutscener gjorde djupt intryck, skördade välförtjent, entusiiskt bifall. Fru Michseli framropades etter första akten och även fröken Jacobsmt hr Wi n och Uddman had: ana sig åt publikens lifiiga erkännande. operans slut framkallades med väldiga er hr Berens, som, omwgifven af de; 2 artisterne, mottog allmänhetens hyll-! — Musik. Gårdagens populära konsert innehöll i Elf-lek;, tonmålning af Franz Berwald, en synnerligen anslående erinring om