Aftonbladet – 13 februari 1869, sida 3

ar utguvarena sjelt, under det att 1 andra häftet ohållbarheten, ur kristlig synpunkt, af vissa ortodoxt-kyrkliga institutioner och förhållanden uppvisades af hr Victor Rydberg. Att Framtidens uppträdande helsades med bifall af renommerade kättare sädane som Aftonbladet och den liberala pressens organer i öfrigt, detta finge man väl — menade förmodligen Wäktaren — bära med kristlig undergifvenhet. Vida betänkligare blef deremot saken, när tidningen en vacker dag tyckte sig spåra någonting liknande ett dylikt bifall äfven i ett häfte af den moderata och dittills icke för otro beryktade Tidskrift för Hemmet. Här måste stämmas i skriften, den i rättrogenheten vacklande, till skräck och androm till varnagel. Exekutionen verkställdes på så sätt, att en författare i Wäktaren uppträdde med hvad tidningen behagade kalla En naturlig reflexion, deri åtskilliga bedröfliga reflexioner anställas öfver den omständigheten, att Tidskrift för Hemmet, enligt hvad Wiäktaren trodde sig ha funnit, helsat den af hr von Bergen utgifna tidskrift för fosterländsk odling välkommen — då den emellertid icke kan vara okunnig derom, att denna tidskrifts forskningar, — rysligt att säga! — ske i samma religiösa syfte som hr Victor Rydbergs. Detta var hufvudanklagelsen : Tidskrift för Hemmet har icke brutit stafven öfver Framtiden; denna senare tidskrift befinner sig i fråga om uppfattningen af Kristi person på samma ståndpunkt som hr Victor Rydberg — hvad göres oss nu mera vittne behof? Lika egendomlig som sjelfva anklagelsen, är den närmare motiveringen. Vi förstå i viss mån, säger Wäktaren, en sådan ståndpunkt i förhållande till kristendomen som hrr von Bergens och V. R:s, Dessa andar synas hafva under sina irrfärder kommit till ett slags (!) öfvertygelse, och anse sig böra utbreda den; de synas nemligen anse sig böra framställa Kristus såsom ep blott menniska, det menskliga idealet, tjenande till mönsterbild för 0ss Denna uppfattning af Kristus är nu visserligen, menar Wäktaren, i och för sig högligen vådlig och klandervärd, men det oaktadt vill tidningen ej alldeles förneka, att de båda nämnda författarne, om ock hysande religiösa villfarelser, kunna vara i borgerligt afseende hederliga och aktningsvärda män, likasom taleutfulia personer, ja, Wäktaren går denna gång till och med ända derhän att medgifva, att det ju kan ingifva ett slags (!) aktning att de hafva mod och ihärdighet att utbreda sina åsigter,, när de synas vara öfvertygade om åsigternas sanning. Men hvad Wäktaren säger sig mindre förstå, är att i en tidskrift, utgifven af fruntimmer, som skrifva för hemmet, man kan ställa sig på ena neutral, likgiltig ställning i förhållande till erkännandet af Kristi gudom! Man kan icke och får icke vara neutral i afseende på Kristus. — — Och är man med Honom, då borde man icke kunna utan smärta och ogillande se en sådan verksamhet till nedsättande af hans ära, som hrr V. R:s och von Bergens — — — redan at sjelfbevarandets instinkt borde hos qvinnan näras en helig nitälskan mot allt, som gör intrång på Kristi ära, en helig och djup smärta öfver den gudomliga sanningens förnärmande och således äfven (!) öfver sådana företeelser, som hrr V. R:s och C. v. B:s religiösa skriftställeri, der vackra gåfvor slösas på en dålig sak. Mot dessa graverande tillvitelser, hvaraf Wäktarens artikel öfverflödar, har redaktionen af Tidskrift för Hemmet nu tagit till orda för att dels angifva sin uppfattning af den svenska qvinnans uppgift med afseende på dagens religiösa stridigheter, dels tillbakavisa Wäktarens försök att taga tystnaden för liknöjdhet — det indirekta deltagandet för tanklöshet — de tvekande försöken att pröfva allt och behålla det godt är för neutralitet och bristande enhet — den i hjertats djup bundna värmen för kyla och trolöshetv. De varma och värdiga ord redaktionen i detta syfte uttalar äro helt visst förtjente af att allmänt behjertas. Betydelsefullt är det öppet gjorda medgifvandet, att också vi qvinnor lidit bittrare och djupare än ord kunna uttala af motsägelserna i de kyrkliga trosdogmerna och af dunkelbeten i många skrifters ord, samt att det är först i det förenade ljuset af tro och vetande, som sanningen börjat dagas för våra spejande och bedjande blickar! Sin trosbekännelse med afseende på frågan om Kristi person uttalar redaktionen -på följande sätt: Vi tro helt enkelt, om ock ej enligt alla dogmens reglor, hvad skriften lärer: att Gud var i Kristus och försonade verlden med sig sjelf. Men om vi derför icke, enligt Wäktarens uppfordran, kunva fördöma såsom Kristi fiender hvar och en, som fattar det gudomliga hos Kristus på ett annat sätt eller i en annan grad än vi; och vi tro, att den fria forskningen har sin gudomliga mission för sanningens uppdagande lika väl som tron, — — — skola vi derför stämplas såsom likgiltiga för Kristi ära? Vi äro öfvertygade om att en bekännelse af denna art icke skall stämplas såsom likgiltighet för Kristi ära af andra än möjligtvis af anhängarne af hvad redaktionen icke utan skäl benämner den stenkyrka, som småningom utträngt eller i sig petrificerat De Heligas Samfund och som binder sina tjenare under formler och symboler, tvingande dem att af tron göra — icke vingar, utan tvångströja åt själen. Inför hvarje tänkandes uppfattning deremot har tidskriften genom det aflagda frimodiga vittnesbördet gjort sig förtjent af tacksamhet från alla som — fast i avnat syfte än Wäktaren — hålla före att ingen, qvinnan lika litet som mannen, får vara neutral i förhållande till vår tids stora hufvudfråga: frågan om den sanna kristendomen. Biblisk ordbok -för hemmet och skolan med 7 ; kartor och 244 afbildningar. Efter nyaste källor af J. E. Nyström. (Stockholm 1869, Palmqvists förlag. 491 sidor 8:0.) Det är endast en helt kort tid sedan vi hade det nöjet anmäla ett i broderlandet Norge utgitvet arbete af samma art som det förevarande, nemligen Biblisk Realordbog af Holmboe. Vi kunde icke då hoppas att så TE ARK FELT ro a SERA a Image: AN bäcken, innan det blefve för sent att stäm-. ma i ån; ett exempel borde statueras, tid-l Re AA ad Va fn JR a TA JG BR fö VN ng