Aftonbladet – 13 februari 1869, sida 2

— Den nordiska festen 1 Upsala irades med sedvanlig högtidlighet å Gillets stora sal förlidne onsdag. Medlemmar af alla samhällsklasser och äfven damer voro till leltagande i festen inbjudna och hade dessa enare till ett antal af omkring 100 infunnit ig. Dei festen deltagande herrar utgjorde tt antal af 275, till större delen studenter. Bland särskildt inbjudne gäster voro närvaand: universitetets rektor professor Svedeius samt kapellmästaren Carstensen och fil. and. Winkelhorn från Kjöbenhavn. Lokaen var som vanligt prydligt dekorerad. Saens bada kortsidor pryddes af smakfullt srupperade fanor — den ena af studentkårens, len andra af de nordiska rikenas. Å salens ångsida midtemot ingången var i en lund af höga granar och orangeriväxter rest en vällig runsten, framför hvilken talarestolen hade sin plats. På läktarne samt öfver ingångarne ill salen voro girlander i grönt smakfullt anbragta, hvilka gjorde en ypperlig effekt. De nordiska rikenas vapen prydde läktarne, Sverges och Norges den ena, Danmarks och Finlands den andra. I runstenens ormslinga lästes namnen Boheman, Beskow, Blanche, Björck, Bervald, Mankell, Stäck, Plageman, Anderson, Stjerneld, Adelsvärd, Akrell, Rietz berg Pipping, Wright (finnar); Kjerulf, onradi (norrmän); Bissen (dansk). De skålar som föreslogos voro följande: för Nordens konungar Carl XV och Kristian IX af studentkårens ordförande doktor 50lander; för Nordens universitet af professor Malmström ; för fädrens minne af doktor Solander; för universitetets rektor professor Svedelius af studentkårens vice ordförande studenten Wretlind, hvarför rektor tackade; för de inbjudne främmande gästerna af studenten Svedbom, hvarför kandidaten Winkelhorn tackade; för qvinnan af student Södermark med ett versifieradt föredrag. Sedan derefter ordet förklarats fritt uppträdde professor Malmström och inlöste ett löfte, hvilket han vid afresan från Kristiania efter sin vistelse derstädes förlidne vårtermin gifvit Kristiania studenter, nemligen det att från dem framföra en broderlig helsning till Upsala studenter. Talaren trodde att en personlig bekantskap mellan de båda ländernas folk ochsärskildt mellan de båda ländernas ungdom skulle vara särdeles välsignelsebringande för unionen mellan de skandiviska länderna, och vore det lyckligt om några af Upsala universitets studenter kunde göra besök i Norge, der åtskilligt för dem kunde vara att lära. Talaren ville ha importerad till Sverge en sedvana i Norge, der studenten tar renseln å ryggen och gör besök i landet, derunder an lär känna både landet och folket, vid hvilka. han är fästad med varm, ja passionerad kärlek. En sådan vana skulle göra ganska godt äfven här. För ett godt kamratskap inom studentkåren föreslog kandidaten Grape en skål. Mellan talen utfördes sång af studentkårens sångförening samt musik af Uplands regementes musikkår. Den vackra festen fortgick under en glad och animerad sinnesstämning till långt frampå natten. : (u. P.) — Utdrag ur ett bref från Kjöbenhavn till Lunds Weckoblad: En ohygglig historia väcker på denna tid mycket uppseende här i landet, särskildt i Tuntland. men tidnincarne hafva af lätt för