Aftonbladet – 12 februari 1869, sida 3

,, kammaren uppträda såsom stadens sannskylIdiga representanter, de och inga andra, oct då man ser frågor af vitalt intresse för hufI vudstaden till den grad vanvårdade af dess riksdagsmän i första kammaren, att de icke Jens när sådana förekomma komma tillstädes Det märkligaste bevis på denva sjelfförneTIkelse och huru sistnämnde ledamöter sjelfva Ibetrakta sig såsom icke tillhörande bufvudstadens representation, är emellertid det yttrande man för några veckor sedan fick läsa i Stockholmsposten, hveruti (såsom af stiler tydligen kan förmärkas) en af de för Stockholms stad utsedda medlemmar af första kammaren på det mest obesvärade sätt skyndar att, i anledving af den utfärdade kallelsen till valnötet, betyga hrr representanter för hufvudstaden vår tillfredsställelse öfver deras beredvillighet att åtaga sig ett uppdrag, hvilket de äro de enda och rätta mänven att utföran. i: Man kan icke på ett mera öppet och oförblommeradt sätt erkänna, att ens eget uppdrag af innehafvaren sjelf betraktas såsom blott pro forma; och när man dertill lägger erfarenheten från de båda förflutna riksdagarne, huru den man, som till detta förtroendevärf erhöll högsta röstetalet och ännu länge åtnjöt en hittills ovanlig popularitet, aldrig, såvidt kändt är, lagt sitt ord till förmån för någon af hufvudstadens angelägenheter, och huru man lika litet sett de fyra af stadsfullmäktige valda ledamöterna förena sina krafter i sådant afseende, helst de tvärtom ofta äro vid tillfällen, då dylika frågor förekomma, frånvarande, så måste man erhålla en besynnerlig föreställning om vissa representanters uppfattning af deras förtroendevärf. Man fioner icke heller något liknande från andra håll. Så snart en fråga af specielt intresse för andra län eller valdistrikter förekommer, ser man ej blott i andra, utan fullt lika mycket i första kammaren ortens representanter på sin plats, för att lemna nödiga upplysningar och deltaga i diskussionen. Man må icke föreställa sig att t. ex. en grefve Sparre och häradshöfding Hasselrot m. fl. lemna något vigtigt intresse för JIlfsborgs län utan målsmän, eller att en C FWera glömmer Götebo gs stad eller en Heijkensköld elier Hugo Hamilton m. fl. lemvat Nerikes angelägenheter vind för våg! Vi hafva icke dermed sagt — och vi anhålla att man dertill må lägga märke — att våra fullmäktige i första kamiwaren skola agitera eller vigilera för Stockholms angelägenheter. Detta må de gerna, om så skall vara, göra uteslutande i de frågor, som personligen intressera dem; men vi tro att då hvarje valdistrikt icom riket föröfrigt har sina representanter ej blott i andra, utan äfven i första kammaren, det icke kan vara fördelaktigt för hufvudstaden att allena finna sig i den ena hälften af riksförsamlingen orepresenterad. Tvärtom skall det, helt naturligt, vara denna stad alltför ofta till men; och skadan deraf skall i de flesta fall drabba landet, ty hvad godt och pyttigt som i och för hufvudstaden göres verkar lika säkert till nytta för landet som hvad i sådant fall underlåtes länder landet till men. ; Det är icke värdt att invända, det riksdagsmannen skall representera landet, icke kommunen; ty väl bekant är att den som vårdslösar sin orts intressen föga allvarligt vårdar sig om de för hopom mera främmande, och det är blott när ortsintresset är i strid med det allmännas, som det förra bör lemnas åsido. Grundlagen stadgar lika tydligt, att hvarje landsting och stad, som ej i sådent tivg deltager, skall, efter folkmängden, älja en riksdagsman till första kammaren, som hon bjuder, att hvarje domsaga och hvarje stad af viss folkmängd skall utse riksdagsman till andra kammaren; och Stockholms stadsfallmäktige skulle icke utesiutande bland stadens egna invånare utsett riksdagsmän till första kammare, om de icke velat derinom se representanter, som kände och nilälskade för stadens behof och angelägenheter. Valman. steeen (Meddeladt.) Dagligt Allehanda af den 11 Februari uppgifver i sin ledande artikel, under rubrik: Vårt senaste engelska jernvägsbyggradslån,, att eit obligation belopp af 1,150,000 å 5 proc. på 62!e är (hvilket bör heta 622s år), som inbringat 992.957, kostar 6,c8 proc.,! men uraktlåter att dervid omnämna att dessa 6,08 proc. utgöra annuitet och ej ränta; hvarföre insändaren tager sig friheten upplysningsvis nämna: Att å ett lån på 622s år, med en annuitet af 6,08555 procent, utgör räntan 5,917.0 proc. och amorteringen 0,16855 proc. Följaktligen kostar det seuaste lånet i ränta 5,91700 proc. eller något öfver 5910 proc. Rätltegångsoch Pollssaker.