Aftonbladet – 11 februari 1869, sida 3

Om vilkoren för fortgången och vidare utvecklingen af hvitbetssockerfabrikationen inom landet. . (Motion, afgifven i första kammaren den 28 Januari 1869, af J. Arrhenius.) Genom de vid riksdagarne år 1867 och 1868 väckta motioner om beskattning af hvitbetssockerfabrikationen inom landet, har allmänna uppmärksamheten blifvit fästad på denna i nationalekonomiskt hänseende synnerligen vigtiga fråga. Vid innevarande riksöag har inom denna kammare förslåg ånyo blifvit väckt om att riksdagen måtte besluta, att en skatt motsvarande tullen å råsocker måtte åsättas allt inom landet tilllverkadt socker af hvitbetor och andra organiska ämnen; och med skäl kan man emotse, att intilldes denna fråga blir löst, skola nya förslag af enahanda syftning förekomma vid hvarje riksdag. Denna fråga är nemligen af den beskaffenhet att densamma icke kan undanskjutas, och såväl uti statsverkets som sårskildt i landtbrukets intresse är det att önska och hoppas att frågans slutliga lösning må ske på ett sätt, som betryggar fortkomsten och utvecklingen af denna så mycket lofvande industri, hvilken i andra länder, der densamma kommit till blomstring, beredt så stora fördelar åt jordbruket i förening med betydliga inkomster till statsverket. Då denna fråga vid föregående riksdagar förekommit har bevillnings-utskottet föreslagit, att riksdagen måtte hos K. M:t anhålla att K. M:t täcktes genom sakkunniga personer låta undersöka och utreda i hvad mån och pa hvad sätt tillverkningen af hvitbetssocker inom landet lämpligen kan och bör åläggas särskild beskattning samt för nästkommande riksdag framlägga det förslag i ämnet, hvartill en så beskaffad utredning föranleder,. Detta betänkande har vid båda senaste riksdagarne afslagits, och med den erfarenhet, som under loppet af flera föregående år vunnits samt ytterligare under, de senaste åren blifvit bekräftad, ligger det för öppen dag, att hvitbetsodlingen kan med lika god framgång bedrifvas å dertill passande jord i Sverge, som uti andra länder, der denna rotfrukt odlas för sockerberedning, samt att sockerhalten hos betorna varit icke lägre, utan lika hög, ja till och med stundom högre än i andra länder, der betsockerfabrikatiopen med största framgång bedrifves. Någon vidare undersökning eller utredning, om möjligheten att i Sverge kunna producera sockerbetor. lika väl och af lika godhet som utlandets, är sålunda alldeles icke behöflig; den är det icke heller med hänseende till den ifrågasatta beskattningen å tillverkningen af svenskt betsocker. Ty så länge staten är i behof af finanstullar, och så länge sådan tull finnes å importeradt råsocker, är det obestridligt, att hvitbetssocker-fabrikationen inom landet, då densamma fullt kommit till stånd, bör för hvarje skålpund tillverkadt betsocker kunna bära en beskattning lika med importtullen å råsockret, alldenstund skatten i sådant fall ej utgör mera än precist lika mycket, som det premium hvitbetsfabrikanten genom tullen har sig till godo för det socker han producerar. I detta hänseende är jag af alldeles lika tankar med den ärade representant som inom denna kammare vid denna riksdag väckt motion i ämnet. Men vi må oss åt i den högst väsentliga frågan rörånide tiden då en sådan beskattning kan och bör tillämpas på inom landet framdeles uppkommande hvitbetssockerfabriker. Att beskatta hvitbetssockerfabriker, som kommit till stånd och äro i full verksämhet, sedan uti deras grannskap betodlinen vunnit behörig utsträckning, så att råmateriaet för fabrikerna fihnes i tillräcklig mängd att tillgå;-anser äfven jag både kunna och böra ske, då importen af råsocker är belagd med tull; men att straxt ifrån början och innan ännu hvitbetsodlingen blifvit allmännare, ålägga hvitbetssockerfabrikerna lika hög skatt som tullen är på råsocker, detta vore att omöjliggöra uppkomsten af nya sådana fabriker. Det var derföre som jag. redan då denna fråga första gången förevar inom denna kammare, yttrade att det varit önskligt att