Vid hörnet af rue Sainte-Anne satt er indiangosse, tolf år gammal, på trappan fil si kerres hus och njöt helt oskyldigt af der svala aftonvinden. Det var långt, mycke långt från stadshuset; en kula krossade han venstra ben, man fick aripatera det följands dagen; År icke det moderation? Ty sjelfva verket hade ju en annan kula kun nat krossa hans högra ben och, när man rät betänker allt, hvad betyder et ben mer el ler mindre för en indianpojke? En familjemoder, madame Brulon, kom u från ett apotek, hållande vid handen sir gosse; en kula krossade hennes hufvud och kringstänkte hjernan på gatan; hvad har hor att klaga öfver, om hon kunde bli lefvande igen? ar ej hennes son, tack vare slumpens moderation, fått behålla sitt lif? Och dessutom, klockan nio på qvällen, bör er ärbar qvinna ha gått till sängs. Slutligen: hr Xuart träffar ett barn, badande i sitt blod; det var blott såradt; truppernas moderation hade låtit det lefva. Hi Xuart vill hjelpa barnet: för detta attentat mot koloniens säkerhet får han ett bajonettstygn. Han försöker fatta om pipan på sol datens gevär; en annan soldat stöter honom bajonetten i lifvet, och en minut senare andas Xuart ej mer. Hvad är allt detta annat än moderation? Och tviflen I än, så läs om marinministerns tal en gång till. Det är sannt att man under italienska kriget, derest vi ej minnas orätt, hade inför österrikiska armens öfverbefälhafvare såsom det yttersta barbari betecknat den gerninen att döda en sårad fiende, som låge värnös på marken. Och, i sjelfva verket, af en österrikare mot en fransman är det en barbarisk handling; men af fransman mot fransman är det en handling af moderation. För öfrigt, ären I väl fransmän, I Kreoler, 3000 lieues härifrån? Ja, skenbart ären I det visst, under den förevändningen attlItalen samma språk som vi, att I hvilen isamma fanas skydd, betalen samma skatt, och dertill en del af Er guvernörs civillista. Men I ären fransmän blott af gunst och nåd, I ären ej medborgare som andra fransmän, I ären på sin höjd halfblods-medborvare. Vi ha allmän omröstning, I hafven let ej. Hvarföre? Det känna vi ej så noga, om ej derföre att hyn hos några bland Er väl mycket stöter i citrongult. När man beviljar oss en smula frihet, pressoch församlingsfrihet, så är det en rent koninental frikostighet, som ej bör sträcka sig på andra sidan Goda Hopps-udden. Ty kan n maire, på tal om hr prefekten, säga: han vet bättre, än vi, hvad vi böra önska, så kan let med än större, skäl sägas om eh guverör på Reunion. Ar det ej i sjelfva verket, om marinministern förklarade, den passiva bea skola som utgör frihetens sanna kola? I fordren Era medborgerliga rättigheter, nine herrar kolonister? En ångfregatt skall nart bringa Er moderlandets svar. Visända ör ytterligare två kompanier marinsoldater, ch I bören skatta Er lyckliga, att vi ej kicka Er två kompanier Turcos på halsen.