En ny andra December. Trots de ojemförliga välgerningar mot Frankrike, som kejsar Napoleon i sitt senaste trontal up räknar såsom lika många rättsgrunder för hans anspråk på evig tacksamhet, vinner oppositionen fortfarande mer och mer mark. Denna politiska scepticism inskrärker sig ej ens till moderlandet och det hungrande Algerien, utan gifver sig tillkänna äfven annorstädes, der andra kejsardömet tilllämpar sin försoningslära mellan frihet och ordning. Österut från Afrika ligger i Indiska oceanen ön Reunion, före 1848 kallad Bourbon, prisad för sin fruktbarhet och sitt ypperliga klimat; dess befolkning uppgafs är 1866 utgöra 183,000 på 39 geografiska qvadratmil. Som de öfriga franska koloniernas, utom Algerien, hör öns förvaltning under marinministeren. Det är ej nu första gången man hör talas om missnöje å la Reunion. Ar 1862 behanidlades i franska senaten en petition, hvari sexhundra öbor uttalade sin önskan, att kolonien måtte komma i ett vidsträcktare åtnjutande af de genom 1852 års författning för det nya kejsardömet utlofvade rättighe