Aftonbladet – 9 februari 1869, sida 2

ch såg sig redan hängd i Tyburn. Genom isnans snabbhet nådde han innan kort Hungperford Mark, hvarest hans kloka åsna stannade så tvärt, att Shoffield kom hals öfver hufvud ned på gatan, hvarefter han nedsteg i tunneln under Themsen och kastade sig uti en omnibus. Denna gick till Londonbryggan och man stannade vid tornet, der alla afstego och vår niffabrikant äfven, men tyckande sig höra jud af Hampsteadskavalleriet, och påminrande sig att han hade en bekant på Hortssatan uti staden, skyndade han sig dit. Emellertid inbillade ban sig vara en stor yrottsling och vid det han inträdde till sin vän vände han ryggen åt spegeln för att icke se en förbrytare. Två dagar efter sin ancomst hit skulle ett ångfartyg afgå till Livorno och öfvertalad af sin värd beslöt han ig att medfölja till Livorno. Shoffield förskaffade sig ett pass under annat namn, hvilcet man betalar med 100 pund sterling till commissarien för Alien Office, som förskaffar iylika falska pass, derpå försåg han sig ned ett obegränsadt kreditivbref och skynlade sig att stiga ombord på ångfartyget Bull, fördt af kapten Cox. Shoffield gjorde lenna långa färd sofvande hela tiden utom vär matklockan kallade till måltiderna, hvilka van passade på med yttersta noggrannhet, öröfrigt drömde han beständigt om John, ch nämnde i sömnen flera gånger hans namn, som föranledde kaptenen att en gång vända ig till honom för att säga: Hvilken är den der herr John, som ni allid talar om i sömnen ? Shoffield bleknade och och utropade: Jag har förrådt mig! Han anbefallde sin själ i Melanchtons hänler och nedföll sfsvimmad. Denne passagerare måste vara en stor