Aftonbladet – 8 februari 1869, sida 2

port och aflemnade färsk lax och hummer: rån Adolphis fiskerier och Shoffield kände ig under loppet af fjorton dagar ganskal ycklig. Den femtonde dagen då han skulle ufskära laxen med sin bordsknif suckade han ych kastade en saknadens blick på densamma, hvarföre hans betjent trodde att denna blick innebar missbelåtenhet öfver knifvens bristfällighet, och skyndade sig att på en talrik bjuda honom att välja bland ett dussin knifvar. Shoffield gaf en häftig stöt åt tallriken, så att den och knifvarne föllo i golfvet med mycket buller, och betjenten, kännande sig sårad af detta behandlingssätt, begärde genast sitt afsked. Engelska betjenten är mycket stolt, emedan han är född fri och fär handskar. Fan anamma sade Shoffield, jag frukjar att jag får spleen. Jag trodde ej det skulle blifva så ledsamt att göra intet; jag var lyckligare i min verkstad i Birmingham. ag får lof-att gå till min granne herr Kemble ych bedja honom gifva mig ett godt råd. Herr Kemble är son af den ryktbare författaren af samma namn, han är redaktör af tidskriften Qvarterley Review. Han är en 34 års man, allvarsam som sin tidskrift, klädd i ljusgrått från hufvud till fötter. Sboffield hade förfärdigat några små dolkar åt hans far, och derigenom hade han lärt känna sonen. Herr Kemble arbetade på en skarp artikel, då hans betjent anmälde Shoffield. Samtalet började som vanligt emellan engelsmän. Shoffield satte sig, betraktade Kempble och denne betraktade Shoffield, detta utbyte af blickar varade en. qvart med bibehållen tystnad å båda sidor. Detta förhållande hade kunnat vara hela aftonen om icke Kemble hade vändt sig mot sin artikel för att rätta. ett skriffel