Aftonbladet – 8 februari 1869, sida 2

Samma afton åkte en af Kembles betjente till Shoffield med ett helt bibliotek af tidskrifter, bestående af 80 volymer. Den hederlige kniffabrikanten kastade sig genast : denna ocean af tryckt lycka, han skar up den första volumen, lade sig på de på goltt vet kringspridda häftena-och läste en recension öfver en missionärs predikan, hållen un der en af Otahaitis palmer för sönerna til några vildar, som hade mördat kapten Cook Denna predikan hade ej blifvit talad, ty missionären och vildarne förstodo hvarandra e genom annat än tecken, på hvilka missionären nödgades återgifva sina tankar till dem: detta hade räckt i tre timmar; vildarne insomnade och det gjorde också vår gode vär Shoffield såsom en äkta Birminghamsvilde. — Vid solens uppgång vaknade hån och kastade en sorglig blick på sin bädd af tidskrifter. han hade hufvudvärk af detta slags studerande, utgick för att få frisk luft, kände sig snart något lättare och gick att intaga sitt tå Nog är jag lycklig alltid, sade han småskrattande, Vid tebordet fann han ett bref från sin afskedade betjent, John, som alla engelska betjenter kalla sig. Denna biljett lydde sålunda: Om ni vore en gentleman skulle man kunna tåla edra anfall af dåligt lynne, men ni. äl blott en simpel knifsmed och ni är min jemlike. Jag väntar eder med laddade pistoler under Higbgats-bryggan i afton klockan 7. Jag har tre sekundanter med mig, tag ni äfven med eder några; om ni har. John Detta bref kom som ett åskslag öfver SkoTield. -Han bråkade sin hjerna ait finna on redig tanke, men förgäfves: -han. betrakade skyarne, tog på sig handskar, aftog dem gen, knäppte upp alla knapparne i den molerat trånga vesten, bildade af tummen och