Aftonbladet – 6 februari 1869, sida 4

Å L TR ER ana YE AL höra sig i många enskilda kretsar och eu säng på en soire å Södra teatern. Sedan veste han till Wien, för att der fortsätta sina medicinska studier, men han tog harpan med sig, och likaså sitt musikaliska sinne. Snart vann han lika många vänner i Österrikes hufvudstad som han hade i Sverges, och på deras uppmaning anträdde han en konstresa söderut, sedan han först gjort en utflykt till Paris och der köpt sig en ny harpa hos Erard för 3000 francs. Tidningar från Rom och Venedig loforda hans konstnärliga spel, men största uppmärksamheten vann han il? Tyrolen, ty der sjöngo recensenterna i korus hans lof. En tidning i Innspruck säger: Här slitas de musikaliska kretsarne om den blonde ynglingen från norden, som på sin konsert tjusade oss med sitt underbara spel. I Botzen uppträdde hr S. inför de musikaliska munkarne i ett Franciskanerkloster, som i sin förtjusning trodde sig höra en af chimmelens harpor, och ville göra spelmannen till hedersledamot i sin orden. För närvarande befinner sig den unge harpspelaren i London, men till sommaren väntar-man honom hem, antingen som med. d:r eller som konstnär, eller måhända likt hr Satter som både doktor och artist. Jag sade nyss att menniskorna äro sig lika och vill anföra några prof. Ännu fortfar man att söka lyckan genom spel, och det har man gjort i alla tider. Stockholms industrilotteri sålde: inom tre veckor sina 10,000 lotter, och ännu flera tusen försök göras att fånga lyckan på de stora penninglotterierna. En bland tusen får en liten uppmuntran, men endast en bland hundratusen blir lyckans gunstling. Den som senast gynnades af den nyckfulla gudinnan var en tunnbindare Soneson i Hästveda i Skåne. Han vann högsta vinsten (100,000 rdr) vid danska klasslotteriets sista dragning, men hans jubel öfverröstas af många tusendes jämmer öfver bortspeladt välstånd. Okunnigheten och råheten äro också sig lika. I Norrland lefver man i vår tid som i Californien i fordna dagar, det vill säga att man söker slita sina tvister med revolvers. I trakten af Enköping har en torpare pröfvat på ett medel att i tid gifva sin son afsmak för superiet. Den femårige gossen brukade nemligen smaka på. det som fanns qvar i glaset, sedan fadern druckit, och för att vänja honom af med den odygden gaf torparen honom 10 tum bränvin på en gång, med den följd att pojken somnade in till den eviga hvilan. Kungliga teaterns styrelse har icke förändrat sig, utan är sig lik, fastän den vill gifva sig sken af motsatsen. I en till N. D. A. insänd skrifvelse upplyser teaterdirektör af Edholm: att anslagen till sujetterna å aktör-, orkester-, köroch ballettsamt elevstaterna vid senaste uppgjorda aflöningsstat förminskats med 12!2 procent, och att aflöningen till tjenstemän, lärare, litterära afdelningen, förrädsförvaltningen m. m. nedsattes med 13a: procent. Detta är verkligen sannt, men det kan I: vara skäl att för rättvisans skull bifoga hur dessa nedsättningar blifvit gjorda. Ingen af kungliga teaterns lyriska och dramatiska artister, med undantag af en sångerska och en aktör har i år mindre lön än förut. Men lägger man tillsammans de löner som uppburos af hr. Labatt, fröken Lublin, fra Hedin, fröken Aberg och de andra artister, som vid terminens början bortstöttes från kungliga scenen, så kommer man just till dessa 12!2 procent, som blifvit inbesparade, och som sedan till en del blifvit använda attinföra den italienska operan på svenska scenen. Hvad tjenstemännen angår, så stå deras inkomster på den gamla foten, och hrr Hvasser, Dumrath och Wijkander njuta samma fördelar som förut. Nedsättningen med 13!a eo har uppkommit derigenom att hrr osephsson Åhlgrensson aflägsnades från scenen. Men de 7000 rår, som kongl. teatern derigenom drog in, har den förlorat flerdubbelt genom att skaffa sig Mindre teatern till konkurrent. Dessa upplysningar äro nödvändiga för att rätt förstå hr af Edholms skrifvelse om K. teatrarnes affärer. För öfrigt är det möjligt att affärerna blifvit förbättrade, sedan operans lokal började konkurrera med de la Croix hotell och maskeradgästernas stoj fick inträde i sånggudinnornas tempel. Hvad som är säkert det är, att den gamla baloch konserdokalen vid Brunkebergstorg lidit så mycket af konkurrensen, att hr de la Croix ämnar förvandla sitt hotell till privatboningar, om icke någon spek lant innan våren skulle vilja öfvertaga affären. Om dessa salar skola försvinna, så förtjena de väl att någon skrifver deras historia, som skulle blifva mångdubbelt mera fängslande om murarne kunde tala om alla verldsberömda artister, som der spelat och I sjungit, om alla baler och maskerader, med sina mystiska äfventyr, om reformmötenas I debatter och bildningscirkelns talare, om bibelsällskapets sammankomster och ordenssällskapers mysterier, och om bazarer och auktioner för den nödlidande nästan. Det skulle I kunna bli en historia både gm det allvarsamma och det — glada Stockholm. En lysande affär i vår glada hufvudstad l tycks vara att slå upp cafe, ty dylika Iokaxz Iller växa upp i hvarje hörn, och alla äro de linredda mec flängande prakt. Fill sist skall ingen stockholmare mer vilja betala ut 25 öre för ett glas punsch, om han inte till på köpet får sitta på sammetsdivaner och höra ett verldsberömdt kapell, under det han speglar sin belåtenhet i höga trymåer. Men Hvar skola alla nya cafoer få gäster ifrån? Jo, det är slut med de små sehveizerlernas tid: I stället för att gå till en liten kotterilokal gå :lungherrarne nu till ett större cafe, för att läsa tidningar och diskutera dagens frågor. -Ja, jag skulle nästan vilja pasta, att de större r cafeernas framgång kommer sig af den stigande allmänandan, af behofvet att komma tillsammans och utbyta äsigter om allmänna angelägenheter :