Aftonbladet – 6 februari 1869, sida 3

ration och försäljning af samma handlingar. Motion af hr A. Adlersparre om anvisande af anslag för åstadkommande at en fosterländsk krigsundervisning uti rikets offentliga skolor och undervis: ningsverk. (Forts. fr. gårdagsbl.) En sådan obekantskap med vår betydelsefullaste symbol bör icke fortfara, ty den kan blifva vådlig. När meningen icke är att i skolan uppfostra emigranter eller dana ett kosmopolitiskt folk, som utan smärta skulle kunna upplösas och skingras, synes det nu vara hög tid att våra skolor och undervisningsanstalter öfvergifva sin, i nationelt hänseende, alltför neutrala hållning, och lyfta sig till en mera bestämd, klar och ren svensk anda och riktning. En fosterländsk krigsundervisning vore ett stort steg åt detta mål. Rätt tillämpad skulle den icke blott stärka sinne och kropp, anslå och höja känslorna samt utvidga begreppen, utan ock skapa fosterländska män, hvilka med tillg nhetens band förblefvo fästade vid fäderneslandet och alltid vore redo att för dess väl offra sina bästa krafter. i Uti elementarläroverken kunde krigsundervi ningen erhålla en något vidsträcktare tillämpning. Det är också af vigt att så sker. En fosterländskt sinnad befolkning, undervisad uti försvarets fordringar, vore i stånd att på egen hand göra den fiende, som vågat landstiga på vår fådernejord, betydlig skada och oro, samt, om icke omöjliggö hans framträngande, likväl försvåra detsamma, till dess våra reguliera trupper hunne anlända. Men dervid fordras mer än de kunskaper folkskolan enligt det föregående skulle utdela, nemligen bruket af musköten och den militäranda, som inser behofvet af att lyda. Finnas icke ledare, hvilka veta huru de samlade krafterna böra ordnas och begagnas, blefve en beväpnad befolkning icke till mycket gagn. elementariäroverkens högre klasser borde utsädet till denna befälskunskap nedläggas. Vidlyftig behöfde kursen icke blifva och icke heller störa den öfriga undervisningen, Jutan blefve snarare en helsosam vederqvickelse och en häfstång att lyfta sinnet till ökad förmåga i de öfriga studierna. Vore detäfven nödvändigt, för utrymmet åt krigsundervisningen, att utesluta ett och annat af den nuvaraa de läsningen vid våra elementarskolor, så blefve helt visst en dylik reduktion icke till någon synnerlig skada för ungdomens blifvande duglighet. Å andra sidan är det fäderneslandets rättmätiga fordran, att ynglingar, hvilka utaf staten erhålla fri undervisning, af erkänsla hi egna några dagar åt en af fåderneslandets vigtigaste angelägenheter, nemligen dess försvar. En sådan tacksamhetsgärd vore blott en pligt. Hvarje bemedlad gosse borde vid inträdet i elementarskolan medföra sitt eget exercisgevär, af den modell, som redan genom enskild omtänksamhet framkallats, dock utan bajonett, enär denna i skolan är till ingen nytta, men ökar gevärets tyngd och i mer än ett hänseende kan göra skada. Kostnaden blefve ganska ringa, särdeles som vid slutad skolgång geväret kunde afyttras till i skolan inträdande gosse. Åt de obemedlade gossarne torde gevär kunna anskaffas af medel från terminsafgiftskassan. Uti elementarskolans lägre klasser skulle samma krigsundervisning meddelas, som i det föregående blifvit antydt för folkskolorna, samt dertill gevärsexercis, äfvensom en förenklad bataljonsexercis, hvari alla klasserna, de båda lägsta måhända undantagna, gemensamt borde deltaga, och befälsplatserna turvis tilldelas ynglingarae i de högre klasserna. Uti 6:te klassen skuile börjas med en teoretisk kurs i den del af krigföringen, som kallas lilla kriget, hvilken, med några enkla tillägg, borde fortsättas i den 7:de. Denna undervisning skulle dock icke så utsträckas, att dermed afsåges en fulländad officersbildning uti denna del af krigskonsten, utan borde lott upptaga några anordningar: för det lokala rsvaret och inalles omfatta: huru ett bröstvärn uppkastas; hvilka materialier som dertill kunna användas; den fördel bröstvärn medföra, samt huru de böra anfallas och försvaras m. m.; äfvensom om förhuggningar, skottgropar och minor m. m. Vidare: betydelsen af defilter; hurn de försvaras och angripas; försvaret vid öfvergången af floder och vattendrag; angrepp och försvar af byar och enstaka byggnader samt fruppers bevakning under marscher och qvarter m. m. I förening med några enkla exempel i krigshistorien, borde detta blifva G:te och 7:de klassernas teoretiska krigsundervisning, och erfordrade ej mer tid än högst en timme i kan under några månader af året. Krigsundervisningen finge dock icke stanna vid elementarläroverken. Med mindre den äfven upptoges vid våra universitet, befve systemet icke helt, eller för fåderneslandet till fullo gagneligt. Men då allt icke kan ske på ena gång, om det skall göras väl, bör krigsundervisningen uti de förberedande skolorna några år hafva varit tilllämpad, innan den börjar vid universiteten, hvarför icke någon tid nu bör egnas åt dithörande detaljer. Icke heller vid universiteten skulle denna unlervisning upptaga så mycken tid eller så utsträckas, att den ens erhölle skenet af att medlela en verklig officersbildning sådan denna nu r tiden bör vara. Det oaktadt komme den dock, om den med aldrig så liten intelligens meddelales, att i förening med vapenöfningarne icke blott vefordra raskhet, ordning och disciplin, utan ock r ungdomen blifva ett nöje samt ett kraftigt frö I framtida studier och eftertanke. Utan att vi lerigenom blefve ett krigiskt folk, eller vådligal: r våra grannar, och långt ifrån att förledas tilll, vanvård af vår handel och industri etler vetenskap ; ch konst, hvilka alltid blomstra under en betryg-: sad säkerhet, skulle vi i ordets ädlaste bemär-! celse blifva ett militäriskt folk, som ingen fiendt-! ig makt vågade vidröra. För ett ringa statsang frambringades äfven en annan nationalvinst, , om kanske också skulle blifva af oberäkneligt, rde. Derigenom att hvart och ett af våra högre pmentarläroverk, tretioett till antalet, erhölle en ficer såsom militärlärare, och om ombyte härvid ! kedde hvart 3:dje eller 4:de år, finge ett stort4 ntal af armäöns officerare en gagnelig sysselsättI ing inom eget yrke, samt en ännu vidsträcktare j ytta genom dagligt umgänge med skolans kunI kapsrike och mångsidigt bildade män; hvarjemte fven dessa senare, säväl som den studerandel ngdomen, skulle röna ett helsosamt inflytande ! E S e E f i 1 f den gemensamma tjenstgöringen med armöns ska och dugliga officerare. Militäryrket blefve cke då, så uteslutande som tillförene, en ifrån olket särskild samhällsklass, med anspråk att en-)am förstå grunderna för landets försvarsangeläenheter. Å andra sidan skulle allmänna opinio-, jen inom landet, bättre än hvad nu är fallet, lifva i stånd att rätt uppfatta krigskonstens stora igt och verkliga betydelse, samt finna, att denj cke, såsom mången nu synes tro, inskränker sig ill a. nh hatalangavareio Man alraltla