Aftonbladet – 6 februari 1869, sida 2

— OM skulle dock lemna verkligheten långt bakom sig, liksom man väl kan måla vatten och eld, men dock aldrig gifva dem hvarken värme eller rörelse. Midt under denna bedröfvelse läste Padre Nolaseco Lorenzos bref, som lydde sålunda: Hos Gud och sina föräldrar begär man aldrig misskund förgäfves, och så som jag bedt Gud förlåta mig, ber jag äfven eder, som jag så illa betalat all eder kärlek. Sörjen inte för mycket öfver mitt öfver mitt öde: jag har ej förtjenat bättre. Broder! Gud Iöne dig för all den godhet du bevisat mig! Jag kunde ej, om jag fick lefva, betala dig om jag kysste, jorden för hvarje steg du trampade derpå. Ännu en sak beder jag dig göra för mig, för att jag skail kunna dö lugn: denna olyckliga, som jag älskat, och som jag nu lemmar ensam och utan stöd, beskydda och älska henne du! Gift dig med med henne och gör henne lifvet så Jjuft som jag gjort det bittert för henne. Jag vet att du skall göra hvad jag ber dig och derföre dör jag nöjd. Förlåten mig alla och bedjen för mig till Gud, som förbarmarsig öfver alla. Då detta bref blifvit afhördt under tårar och snyftningar, gick Eståvan till Dolores, som ännu ej lemnat sjukbädden. Dolores,. sade han, min broders sista vilja måste vara oss helig; du kan inte taga någon annan make än mig; jag vill aldrig taga till hustru någon annan än dig. Har litar på att vi skola uppfylla denna han bön och vi få ej svika honom. Dolores gret, men svarade icke. Om du ej samtycker,, sade Estevan mec smärta, så tror jag att det är derföre ati du inte mer älskar honom, inte sätter någo värde på mig och inte aktar min slägt. Vil du inte lofva mig Dolores, att låta tider verka, och sedan in sorg blifvit mindre häf. mågåter låta mig tala till dig om detta?