Aftonbladet – 5 februari 1869, sida 3

var i Tyskland, var naturligtvis Fein öfver med första lägenhet och deltog nu med största ifver i. de revolutionära idcernas strid. Såsom representant för demokratiska föreningen i Bremen deltog han i demokratiska kongressen. Efter den inträdda reaktionen blef han häktad i Magdeburg, men efter någon tid åter frigifven. Han slog sig nu ned 1 Schweiz, hvarest staden Liestal erbjöd honom medborgarrätt. Här grundade han en lärdomsskola för ynglingar, hvilken ännu eger bestånd, och utvecklade en aktningsvärd ifver för de tyska arbetareföreningarne i Schweiz, hvilkas bildande säges vara till stor del hans förtjenst. SPANIEN. Påfliga nuntien säges vidtaga förberedelser till att lemna Madrid, oaktadt ingen menniska fällt ett hotande ord till honom. En korrespondent från Madrid till Journal des Debats skrifver, att ej allenast i hufvudstaden utan i hela landet den största förbittriog råder öfver blodsdådet i Burgos. Från offentliga och kommunala myndigheter, milisen, enskilda sällskaper, ja, från alla håll ingå adresser till regeringen, att densamma måtte vidtaga den allvarsammaste undersökning i den hemska saken och att det strängaste straff måtte drabba ej blott de uslingar, hvilka verkställde mordet, utan äfven dem, som uppviglat dertill. Största delen af den spanska tidningspressen gifver uttryck åt denna allmänna förbittring. Underrättelserna från Kuba äro oroväckande. Tillståndet lärer vara sådant, att de främmande konsnlerna ansett sig böra lemna Havana. General Dulce skrifver reglementen och plakäter för en koloni, som han ej är herre öfver, och påbjuder möten af valmän, som helt visst skola komma tillsammans först om de tvingas dertill af bajonetter och bösskolfvar. Han uppfordrar likaledes invånarne att borttaga exdrottning Isabellas statyer från platser, dit han sjelf endast törs komma med en stark eskort. TURKIET ocu GREKLAND. Gaulois vet berätta, att en ministerkris inträffat i Konstantinopel, derigenom att Ramil pascha och Middhat pascha, i följd af tvist med storvisiren, a afgått ur konseljen. Ryska konsulatet i Konstantinopel har förklarat att af rysk undersåte inköpt fartyg eger rätt att föra rysk flagg, hvad besättningen ock må vara at för nationalitet. Till president i turkiska land-genie-kommissionen, som bland annat har till uppgift att inspektera fästningarne, har utnämnts en ingeniörofficer, preussare, vid namn Blum, hvilken, efter att hafva ansetts såsom en af de utmärktaste ingeniörofficerarne i preussiska armån, sedan flera år tillbaka varit i turkisk tjenst. Med bestämdhet försäkrar Köln. Zeitung, att grekiska kabinettet antagit konferensens beslut. Tidningen stöder detta meddelande på följande pr telegraf ingångna underrättelse från Athen: Grefve Walewski har inträffat här med konferensens protokoll samt en egenhändig skrifvelse från kejsar Napoleon till konung Georg. Det franska sändebudet Baude har strax öfverlemnat till helleniska regeringen protokollet och lemnat densamma 3 dagars betänketid. Åfven kejsar Alexander af Ryssland lärer ha gifvit konung Georg det rådet, att böja sig för stormaktervas enstämmiga beslut. Ministören Bulgaris-Delyannis har ingifvit sin afskedsansökan för att underlätta antagandet af ett fredligt program. Dessa underrättelser — hvaraf en del redan i gårdagens tidning meddelades — gifva Köln. Zeitungs redaktion, som tyckes anse telegrammet såsom fullkomligt tilltörlitligt, anledning till följande reflektioner: Sålunda är faran af en sammandrabbning mellan Grekland och Turkiet aflägsnad. Detta resultat är så mycket mera glädjande för oss, som vi kunna tillägga, att isynnerhet Preussen inlagt stora förtjenster om konferensen. Från Preussen utgick förslaget om en konferens, och intill sista ögonblicket har Preussen uppbjudit hela sitt inflytande för att bringa besluten till säkert utförande. Utom detta meddelar Köln. Zeitung i samma nummer en korrespondens från Paris, hvari det försäkras, att grefve Solms på preussiska regeringens vägnar föreslagit de makter, som deltagit i konferensen, att ställa en internationel skyddsvakt till konung Georgs förfogande,, för att sätta honom i stånd att lägga sitt fredliga sinnelag i dagen i trots a grekernas lidelsefulla upphetsning. En liknande notis finnes äfven i den officiösa tidningen Public. Det är icke omöjligt, att ett dylikt förslag framställts af Preussen, men det måste dock betraktas såsom tvifvelaktigt om någon af makterna gått in härpå, eftersom förslaget går ut från den förutsättning, att konung Georg hålles i ett slags slafveri genom grekiska folkets patriotiska upphetsning, en insinuation, som regeringen i Athen näppeligen vill gifva bekräftelse på. I alla direkta meddelanden från Athen åtminstone har särskilt framhållits, att det herrskar den största enighet mellan konung Georg och hans folk. Ett anbud om en skyddsmakt skulle derför i Grekland helt visst gifva anledning till oroligheter och snarare öka än minska situationens faror. I ett bref från Paris till Indep. Belge omtalas äfven förslaget om skyddsvakt, dock utan att Preussen nämnes såsom den der väckt det. Det säges i dettå bref gå ut på, att alla makter skulle låta sina sändebuds hoteller i Athen besättas af marinsoldater. Korrespondenten anmärker ganska riktigt, att ett sådant arrangement säkerligen skulle göra det onda Värre, och att det väl knappast skall vinna de öfriga makternas bifall. Turkiet har — försäkras det nu i senaste underrättelserna derifrån — ej ett ögonblick afbrutit sina rustningar: Den under Ömer paschas befäl stående hären har en styrka af 67,000 man och 80 kanoner. Till Thessalien och Dovaugränsen fortsätter man att sända truppförstärkningar. För att försäkra sig mot väntade anfall från Montenegro och Herzegowina befästas de turkiska gränsstäderna och isynnerhet staden Szenitza, hvilken beherrskar den enda vägen mellan Monte