va MU RIUCHISKA TAI VaTLICH. JM AUUCL HA redan vara afsänd till Danmark, dit han väntas ankomma om några dagar. UTRIKES, FRANKRIKE. Indep. belges korrespondent i London meddelar ordalydelsen af den förklaring, som konferensen i Paris afgifvit och rörande hvilken den grekiska regeringen uppmanats att yttra sig. Som denne korrespondent visat sig vara väl underrättad, då han flere gånger förut meddelat upplysningar om konferensens förhandlingar, införa vi här nämnda förklaring, sådan han återgifver den: För närvarande egnande sin synnerliga uppmärksamhet åt de faror, som kunna uppstå genom afbrottet i förbindelserna mellan Turkiet och Grekland, ha de makter, som undertecknat 1856 ärs fördrag, öfverenskommit att söka bilägga den tvist, som uppkommit mellan de båda staterna, och för detta ändamål befullmäktigat sina representanter hos H. M. fransmännens kejsare att konstitnera sig till konferens. Efter en uppmärksam granskning af de mellan de båda regeringarne vexlade skrifvelserna, ha de fullmäktige förenat sig om att uttala sin ledsnad öfver, att Grekland, gifvande vika för den upphetsning, hvartill dess fosterlandskärlek förledt det, föranledt de klagomål, som framställts : af den ottomaniska Porten i det ultimatum, hvilket den 11 Dec. 1868 aflemnades till H. M. konungens af Grekland utrikes minister. , Det är il: sjelfva verket säkert, att fokrättens grundsatser tillförbinda Grekland, likasom alla andra nationer, att icke tillåta, hvarken att friskaror rekryteras på dess område eller att fartyg utrustas i dess hamnar för att anfalla en grannstat. För öfrigt öfvertygad, att kabinettet i Athen icke skall kunna misskänna den tanke, som denna uppfattning ingifver de tre hof, som äro Greklauds beskyddare, såväl som alla andra makter, hvilka ha undertecknat 1856 års fördrag, förklarar konferensen, att den grekiska regeringen uppmanas att i sina förhållanden till Turkiet iakttaga de reglor för sitt uppförande, som äro gemensamma för alla regeringar, och att således efterkomma de af den höga Porten framställda reklamationerna för den förflutna tiden och på samma gång betrygga denna för framtiden. Grekland bör således hädanefter afhålla sig från att gynna eller tillåta 1) Bildandet på dess område af något slags friskaror i ändamål att företaga ett anfall mot Turkiet. 2) Utrustandet i dess håmnar af bevärade fartyg, ämnade att under hvad form det vara må understöda något slags försök till resning i H. M. sultanens besittningar. Beträffande Portens yrkande om de till det grekislka området utvandrade kretensernas hemskickande, tager konferensen fasta på de af kabinettet i Athen afgifna förklaringarne och är förvissad, att det, så mycket på detsamma beror, skall underlätta afresan för de kandiotiska familjer, a kunna önska att återvända till sitt fädernesland. Hvad beträffar de privata förluster, som drabbat ottomaniska undersåter, så anse sig de fullmäktige, då den helleniska regeringen ingalunda bestrider Turkiets ri tighet att på domstolsväg söka erhålla den skadeersättning, som anses böra lemnas, och Turkiet å sin sida godkänner de grekiska domstolarnes befogenhet, icke böra ingå i granskning af sakförhållandena samt äro af den meningen, att kabinettet i Athen icke bör försumma någon af de lagliga vägarne, på det att rättvisan må ha sin regelbundna gång. Konferensen tviflar icke på. att den helleniska regeringen i anledning af fullmäktiges enhälligt uttalade mening rörande de hennes granskning underkastade frågorna skall skynda att rätta sina handlingar efter de grundsatser, som här ofvan åberopats, och att de i Portens ultimatum framställda klagomålen af samma anledning skola definitivt afhjelpas. Denna förklaring skall ofördröjligen bringas till kabinettets i Athen kunskap, och fullmäktige äro öfvertygade, att den höga Porten skall afstå från att sättai verket de. åtgärder, som bebådas såsom en följd af afbrottet i de diplomatiska förbindelserna, i fall den helleniska regeringen i en konferensen delgifven skrifvelse förklarar sig rätta sig efter de af henne uttalade åsigterna. Derefter vädjande till samma försonliga och fredliga tänkesätt, som lifva de hof, hvilkas reresentanter de äro, uttala fullmäktigen sin föroppning, att de båda regeringarne icke skola tveka att återknyta sina förbindelser och sålunda i sina undersåters gemensamma intresse utplåna hvarje spår efter den söndring, som har föranledt konferensens sammanträde. NORD-TYSKLAND. Från Berlin skrifves den 29 Januari till Augsb. Allgemeine Zeitung: Man kunde vänta, att vapenstilleståndet mellan preussiska och österrikiska regerings-organerna ej skulle blifva af lång varaktighet. Ett indirekt försök att kränka det träffar man redan i senaste numret af Nordd. Allgemeine Zeitung, i det här under öfverskriften: aPartikularistiska smådemonstrationer finnes aftryckt en föregifven korrespondens från Wien till tidningen Post, i hvilken meddelas nyårsönskningar till exkonungen af Hannover och en oskyldig lyckönskan från en sachsisk dam till grefve Beust, hvartill (ogas mycket illistiga och förnärmande betraktelser. I ett bref från Paris till samma ministeriella blad slås samtidigt återigen allarm, emedan den officiösa tidniugen Public berättar såsom ett faktum, att betydliga transporter ar vapen och ammunition afgå till Rhen. I förbindelse med det fiendtliga sprak, Pays och Patrie åter börjat föra mot Preussen, egna sig de ånförda momenterna säkert till att ånyo uppväcka allmänhetens oro. Sistlidne lördag förekom i preussiska deuterade kammaren en högst intressant disussion angående besiags läggande på exkurfurstens af Hessen förmögenhet, i likhet med hvad man föresiagit om exkonungens at Hannover förmögenhet. Debatten öppnades af deputeraden Mallingkrodt, hvilken i ett längre föredrag med stor frimodighet uppträdde möt förslaget, hvars sättande i verket han förklarade vara en väldsbragd, en hämnd. Han höll strängt på hvad han kalJade; kurfurstens rättigheter. Han slutade: Jag har ingen lust att hjelpa regeriogen till en hemlig fond på en half million, som ovilkorligen måste komma att föröka demoralisationen,. Härefter talade gen mnationaltliberalg deputeraden Braun från Wiesbaden, som bland annat yttrade: Tili och med om kurfursten af IHessen kommer att lida en — RA BD OD AA -—-— 2 PA smula orätt, vill jag dock hellre detta, än att Preussen och Tyskland skola lida skada. En docent i privatriätten — menade Braun — kunde entusiasmeras för exkurfurstens rättigheter, men icke en politiker och patriot. Etter Braun uppträdde deputeraden Herrlein från Kassel, som konstaterade, att man äfroraiit I Kurhessen hvste diup medkänsla mm Kl