Aftonbladet – 5 februari 1869, sida 2

PASS I nöden pröfvas vännen, svaradej hans ledsagare, som icke var någon annan än hans fordne granne, carabineron, Hvad? Du tänkte då låta dem döda dig? sade Pepa och omfamnadehonom med tårar i ögonen. Och befria min bror, seiiora, sade Estevan, Och nu går du genast ombord på ångbåten till San Lucar, och derifrån till Rota; det ögat inte ser, ögat inte gråter, menade carabineron; j Förlåt mig, sefior, svarade Estevan,som nu äterfatt fattningen, men nu är min plats vid min brors sida. Både Pepa och hennes man försökte öfvertala Estövan att afstå från sitt beslut att dela Lorenzos fängelse, men utan framgång. Carabineron följde honom till fängelset, men då de kommo dit, möttes de, som om deras ankomst varit förutsedd, af den advoz kat som försvarat Estevan och som bad dem genast vända om. Er bror, sade han till Eståvan, har skickat mig tili er för att bedja er afstå från att taga afsked af honom, inte för det han ej skulle vilja se er, menemedan han vill bespara er en smärta som inte, likt hans egen, skulle blifva af kort varaktighet. Ian har bedt mig vidare säga er att om al anser en döendes vilja helig, så skall ni lofva att uppfylla hans önskniogar, så att han kan dö i RA Res genast hem, beder han; sök alt trösta bans föräldrar och Jäs, sedan ni kommit hem, detta bref, som är hans sista meddelande med denna verlden, emedan han, gedan han dikterat det för mig, endast vill fästa sina tankar, på evigheten och bereda sig på döden. tfverlemna er inte ät förtviflan, min vän, om något till hans förman kan göras, skall dyt biltva gjordte (Forts)