Aftonbladet – 5 februari 1869, sida 2

EEE VRENA NESp ST (SOT lad af den djupa förundran och häpnad detta meddelande förorsakade. Broder! utropade slutligen Eståvan, hvad har du gjort! Och du trodde, svarade Lorenzo i förebrående ton att jag skulle låta dig dö för mig? Säg mig, huru länge har du ansett mig för en usling? Jag har aldrig varit god, det vet jag; jag har alltid i mitt eget bjerta, burit den fiende, som till sluts skulle slå mig. Men broder, derifrån är det långt till en feg, bjertlös varelse, som kunde låta en annan dö i sitt ställe. Jag hade hoppats att kunna hjelpa dig att fly ur fängelset, men det lyckades inte, ty ingen god gerning kan uträttas af den, från hvilken Gud tagit sin hand. Skall lagens hand falla så tungt på någon, så må det då blifva på den verklige brottslingens hupfvud, och på mig, inte på dig skoll uppfyllas det ordet att den som tager till svärd skall med svärd förgås. Farväl, trösta våra föräldrar och — — bed dem alla förlåta mig! I följd af denna oförmodade vändning af saken, upplöstes krigsrätten och Lorenzo fördes till fängelset, i stället för den nu friSR Estevan. Men den senare var:som räffad af ett åskslag, ordlös, viljelös, kraftlös. På en gång kände han sin arm hårdt pmfattad af en hand, som drog honom bort från detta bedröfliga ställe och, utan att Eståvan tänkte på att göra motstånd, förde hyom ni ett närbeläget hus och stängde dörren. Mod! Mod! sade en bekant röst; drick detta glas vin och fatta mod, som det passär en man. Estevan såg upp och betraktade nu först den person som fört honom med sig, Är det ni? utbrast han, soch ni afskyr vss inte?x