Aftonbladet – 4 februari 1869, sida 2

— Svenska slöjdföreningen hadeigår sitt andra sammanträde för året. Med anledning af gjord inbjudning hade flertalet af ledamöterna i riksdagens begge kamrar infunnit sig för åhörande af det föredrag om fabrikationen. af hvitbetssocker och hvitbetsbränvin, söm professor Bergstrand utlofvat att hålla. Sedan professor Arrhenius, såsom en inledning dertill, i några korta, allmänna ordalag tolkat mnaturvetenskapernas värde och betydelse för industrien, erhöll hr Bergstrand ordet. Han frarihöll till en början hvitbetssockerodlingens betydelse ur flera hänseenden för svenska landtbruket, deis för de värdefulla gödningsoch foderämnen, som derigenom komma jordbrukaren till godo, dels för den högre jordbrukskultur, som skulle åstadkommas derigenom, att jorden för den ifrågavarande odlingen måste brukas med långt större omsorg än som var nödvändigt för frambringande af andra växtämnen. Det funnes, enligt talarens åsigt, ingen kulturväxt, hvaraf en landtman kunde hemta större mängd organisk substans än af hvitbetssockret. Sedan talaren angifvit några yttre kännetecken för bedömandet af hvitbetornas godhet, öfvergick han till deras användande, hvilket egde rum för åstadkommande dels af rörsocker, dels af sprit. Beträffande växtens bearbetning till rörsocker, så företedde densamma åtskilliga svårigheter i anseende tiil växtens vattenhaltighet och dels deraf föranledda tillgänglighet för förruttnelse; enär hvitbetan.ai detta skäl icke tålde lång transport, vore det nödvändigt att för bearbetning af densamma anlägga derat afsedda fabriker i den trakt der växten odlades, hvilket naturligtvis vore i närheten af städerna der det var rikligare tillgång på gödningsämnen än annorstädes. Åtskilliga metoder umnämndes dels för könserverivg af växten;