Aftonbladet – 4 februari 1869, sida 2

AIGA STP GESTER GEe IROUITIESTUUR CER IGUGESTALRESEAOR TIDS Utv belopp af 240 rår. — En festlighet. Vi kunna icke underlåta att omtala en ganska egendomlig fest, some i tisdags afton firades i Klara elementarskolas rektorsklass. Den 2 Febr. 1859 började undervisningen i den då nybildade Lärokurs för fruntimmer, som hade till ändamål att införa qvinnan på sådana områden inom vetandets verld, hvilka förut varit för henne otillgängliga. Några för saken varmt intresserade vetenskapsmän, hvilka insett orättvisan deruti att qvinnan skulle utestängas från möjligheten att tillegna sig all högre odling, hade satt sig i spetsen för företaget. Undervisningen fortgick genom fria föreläsningar, hvarunder eleven gjorde anteckningar, hvilka sedan granskades af lärarne. Fullkomlig valfrihet i afseende på läroämnen var rådande; frihet att vara näreller frånvarande vid lektionerna äfvenså; men detta oaktadt, eller kanske just derföre, funno lärarne, att aldrig några lektioner med mera uppmärksamhet blifvit åhörda. De elever, hvilka voro nog lyckliga att deltaga i dessa lektioner, erhöllo dels utvidgade kunskaper, dels en kråttig väckelse att erkänna med tacksamhet, att om de under till medmenniskors-gagn och upplysning, hafva de derför att tacka lärokursen. Det varde före för dem en kär pligt att ännu en gång få återse sina lärare på det gamla lärornmmet för att der betyga dem sin vördnadsfulla erkänsla och hängifvenhet. Den 2 Februari 1869 samlades på elevernas inbjudning alla de af lärokursens lärare, hvilka befunno sig i hufvudstaden, för att gemensamt fira minnet af den dag då lärokursen började sin verksamhet. AF de 53 elever, som voro uppskrifna i-den första katalogen, voro omkring 40 närvarande, ett bevis på den vigt och det värde, som alla eleverna fästade vid minnet af denna dag. Den enkla festen började med ett föredreg af hofpredikanten Lithner, hvilken varit lårokursens religionslärare, . Han vidrörde i korthet de svårigheter lärarne haft att bekämpa i strid mot de fördomar, som trångsintheten och okunnigheten uppställt. Derefter framträdde en af eleverna för att i kamraternas och sitt eget namn uttala de varma och hjertliga känslor, som. genomströmmade alla. Hon påminte om den tid, då en talrik och kunskapslysten skara, full af mod, förtröstan och hopp, första gången intagit skolbänkarne, och deras glädje då de sett det korta tillkännagifvandet 1 tidningarne, undertecknadt af lärarnes namn, liknande detta vid kyrkoklockans maning till gudstjenst, om den gudstjenst i, anda och sanning som der blifvit hållen, om hura såningsmännen nedlade det goda utsädet, och Thuru man deraf hoppades skördar för evigTheten; sty detsom sås i kärlek, uppstår i välsignelse. Största fördelen af undervisningen satte hon deri, att elevernas känsla dför pligt och ansvar hade blifvit väckt, och att deras reflexionsförmåga. blifvit,utbildad. I Hon slutade med ett: Gud välsigne och bevare våra dyra lärare! En annan af eleverna framsade några vackra verser af innehåll att lärokursen hade spridt ljus öfver qvinnaus verld, och att om lärarne glömt dem för nya skaror af eiever, Thade de icke glömt sina lärare utamförvarat deras bilder i minnets Pantheon, kringflätade med tacksamhetens rosor. Sedan eleverna slutat uppträdde den ene lläraren efter den andre med föredrag såväl Ji bunden som obunden form. Den förste af dem. professorn A. H. Fock, gjorde en intressant historik öfver lärokursen, orsakerna Ttill dess uppkomst samt följderna deraf. Alla lordningsreglor, stadgar och systemer voro inbegripna 1 det enda ordet cwfrihet, och taTlaren erkände: att, åtminstone för sin del, I han här hade blifvit öfvertygad om denna grundsats förträfflighet. Såsom en omedelIbar följd af lärokursen nämnde han semiInariet för bildande af lärarinnor. I detta läroverk ingingo de flesta af lärokursens lärare och sex af lärjunogarne såsom biträI dande lärarinnor. Han omtalade de olika områden som blifvit öppnade för qvinlig verksamhet, såsom telegrafoch-postverket, sparoch enskilda banker, kontor och industriella yrken. De frivilliga skolorna voro också en omedelbar följd af lärokursen, de voro.anÅstalter der de fattigaste Klassernas barn kärHleksfulit undervisades i det sanna, det goda och det nyttiga och han. slutade med att uppmana eleverna att fortgå isin välgörande verksamhet såväl uppåt som nedåt. Sedan denna del af festen var slut samlades såväl lärare som lärjungar hos en för detta elev, i hvilkens angenäma hem aftonen tillbringades i otvungen glädje. (STOCKHOLMS-P.) — Skandinavisk julfesti Leipzig. En landsman skrifver till oss följande från Leipzig: Julaftonen klockan 9 voro 28 medlemmar laf Skandinaviska föreningen härstädes samIlade i den festligt prydda Julsaler Man fortgå på den redan beträdda banan. Dejl de 10 år som förflutit kunnat verka något