anmärkte för öfrigt, att då återstoden af det till-. fälliga lånet ej förfölle förr än den 1-0Okt. 1870 och den 1 Okt. 1871, kunde han icke heller fatta att det vore så särdeles trängande att nu upptaga ett lån för konvertering af belopp, af hvilka först efter 13, år en del förföll, och återstoden efter ännu längre tid, helst icke visadt vore, att RUIN. härför nu var den lämpligaste och ästa. Frih. Skogman upptog till bemötande de gjorda anmärkningarne, förklarande bland annat, att det väckte hans förvåning att den förste talaren, som yttrat sig, velat framställa saken så, som skulle upplåningen ske nu genast... Meningen vore dock alldeles icke att hela lånet skulle, omman så fick säga, på en gång indrifvas. : Han ansåg beredningsutskottet ega rätt att vindicera någon egen tanke samt icke böra betraktas såsom ett viljelöst instrument, som man kunde spela på hur man behågade.. Om man så fattade dess åligganden, skulle sannolikt ingen vilja sitta i utskottet. Den förste talaren hade menat, att man med lugn borde betrakta saken, men detta hade nämnde talare icke gjort, då han framkastat insinuationer mot utskottet. Det säkra vore att man. behöfde .2,865,000 rår, och två utvägar funnos att fylla detta behof, den Jena att upptaga lån, den andra att uttaxera medTlen, hvilken senare utväg väl ingen kunde önska. IPå denna punkt stod saken, och under sådant förhåhande blefve det alltid ur flera synpänkter fördelaktigare att taga ett större lån än att efter behof upplåna mindre summor. Om man kunde vara säker på, att vattenledningsobligationerna ej skulle uppsägas, skulle lånet kunna inskränkas, men någon visshet i detta fall förefunnes icke; tvärtom kunde motsatsen antagas. Frågan gällde j att bemyndiga drätselnämnden att träda i under-. handlingar om lånet, och hyste talaren för sin del den öfvertygelsen, att nämnden. härvid skulle handla --som--klokheten bjöd; Den: finge endast fria händer att efter sig företeende omständigheter uppgöra större eller mindre del af lånet, och: kunde, om så lämpligt vore, aflägga. obligationer . för att begagnas vid gynnsam tidpunkt; fästandej talaren uppmärksamheten på den rundliga tidyl. som Ååtginge för dylika. negociationer. Så hade man bållit.på och sknogati flera månader med j det förra lånet. Emellertid hade han ej något emot, om detta kunde lugna sinnena med hänse-. ende till nämndens förfarande, att en förändring af redaktionen egde rum, formulerande talaren i sådant syfte det förslag till proposition, som i gårdagens redogörelse meddelades. Hr Wollenberg anmärkte till en början, att han bifogat sia reservation till utlåtandet, utan att anföra något motiv. Detta hade han ansett öfverflödigt, då han vid frågans behandling före återremissen under den. omständliga diskussion, som då egde rum, fullständigt uttalat sin mening, hvilken sedandess icke undergått någon förändring. Nu liksom då framhöll hr Wallenberg nödvändigheten-af.att-skilja vattenledningen från stadens öfriga angelägenheter, så att vattenledningen komme att betraktas såsom en särskild affär med sina egna räkenskaper öfver utgifter och inkomster. På detta sätt skulle man få klart för sig, huruvida detta företåg bar sig eller icke, hväd vinst) det lemnade staden, samt huruvida denna vinst räckte till att betala annuiteten å de lån, som fö vattenledningens anläggande behöfdes, och möjli gen derjemte :kunde blifva en inkomstkälla för staden.Tal. ansåg för öfrigt skadligt att upptaga 2 amorteringslån, utan borde på en gång tagas ett lån af 2 millioner! Att gifva nämnden fullmakt att uppnegociera mer än denna summa, tjenade till intet, då stadsfullmäktige funnos till och fram: deles kunde, om så nödigt skulle blifva, fatta be-! slut -om, nytt lån: Förnekas kunde icke; att man i allmänhet. hushållade bättre, om raan hade en. flytande skuld på sidan om tillgången i kassan! Funnos obligationer inneliggande, skulle dessa, vid t den minsta lyftving i-penningmarkvaden; komma att försäljas.. I st s affärer. hade det alltid vi-c sat sig helsosammure, på. det hela taget, då-staten!, haft en dylik flytande skuld, än då stora. behållningavvarit att disponeras Denne talsansåg hvar: ken nödigt eller nyttigt-att större lån än 2 milu oner nu upp oges och formulerade ett särskildt !g örslag till de propositioner, för hvilka i gårda-:c gens blad redogö -lse Iemnades. 8 Hr O. G. Hjerta förordade utskottsbetänkandet, omnämnande att de till betalning den 1 April förfallna obligationerna uppgingo till ett belopp afj! omkring 3:0,000 rdr. Något hopande af pennin-j.! gar i kassan kunde icke ifrågasättas, då nämnden la komme att försälja obligationerna i mån af behof.f Huruvida tidpunkten derför nu vore den fördel1 aktigaste kunde ingen säga, men hr Hjertatroddel. att omständigheterna, visade sig gynnsamma förj! seriens äppläggande. Frågan gällde icke att öka k stadens skuld, utan att göra en uppsägbar gäld ! ouppsägbar, och öfver de köstaader, som voro förI rn enade med denna konvertering, kunde ingen medjf 2 I H n Sr RÖ ER otyg! ör kad RA skäl beklaga sig. De-medel;: som funnos tillgängliga, voro afsedda för redan bestämda ändamål, nämnande hr Hjerta deribland den ytterst nödiga ombyggnaden af kurhuset m. m. Han anstöt sigi fråga om vattenledningens skiljande från stadens öfriga affärer till hr Wallenbergs mening, och yrkade bifall till utskottets förslag med den af frih. Skogman gjorda modifikation deri. Hr Wistrand fästade uppmärksamheten på att den erforderliga i summan Uppgick till: 2,800,009 rdr och att, derest det begärda lånet ej nu upptoges, man inom ett q par eller tre månader, då budgetsförslaget för kommande år blefve färdigt, ånyo skulle ; tillbaka till frågan om behöfligheten af ett nytt i) tillfälligt lån. Han omnämnde, att inkomsten af!r vattenledningen årligen stigit, så att den sista be-ik hållningen: utgjort 160,00 rdr, och ansåg den af-y räkning, som nu egde rum mellan drätselnämnden och vattenledningen, utån olägenhet kunna fortsättas. Hr Edelsvärd hade under diskussionen hört F så många motsatta åsigter, att han styrktes i den(d öfvertygelsen, att frågan ej vore på det klara,j: hvarföre han förenade sig med hr v. Kremer.j) Er Berg ansåg det vara ett besynnerligt förhålh lande, om en person, som hade tillgångar till betalande af sin skuld, lånade medel härtill och gömde sina egna pengar. För att kunna bedöma!n ifrågavarande sak, vore. det. ganska vigtigt; att få ln veta hvad ränta staden hade på de utlånade två millionerna. Naturligtvis måste man alltid, om man lånade pengar mot högre ränta än man sjelf uppbar på sina kapitaler, göra ränteförlust. Hr Berg bgärde upplysning härom, anmärkande, att derest nödig utredning af saken och en derpå grundad öfvertygelse ej vanns, voteringen kunde få en helt annan utgång än den önskvärdaste och nyttigaste. Hr v. Koch ansåg, att upplåningen borde inskränkas till 2 millioner, framhållande att om full kassa och rikliga tillgångar funnos, ginge alltid mera åt. Om man inskränkte sig till lån af det nödvändiga, bespärades många utgifter, Äfven han önskade få veta hvilken ränta staden hade på sina utlånade kapitaler, förmodande att ej obetydliga summor Stodo på uppoch afskrifningsräkning eller på deposition. Med anledning häraf förklarade hr C. G. Hjerta d och grefve v. Rosen att, med undantag af omkring! n 150,000 rdr, som stode ute mot 4!; proc. påmycti ket kort tid, för att hafva medlen tillgängliga, beI h taltes å heia återstoden af utlånade penningar hk fulla 5 proc. Sedan hrr v. Kremer, Håzcelius och I Wistrand ännu en gång haft ordet, och hr Mon-S telius talat för lånesummans nedsättande till 1!,ir PR RR TH MR oo bbfa NH ARA nn I million, förklarades diskussionen slutad: p För utgoiugsen lemnades i gårdagsbladet full-. ständig redogörelse. S t UTRIKES, EET SAS V