er äflats med att tillverka för landets natur och iimatförhållanden onaturliga produkter för dubel kostnad emot den, hvarföre desamma kunnat rhållas utifrån, men försummat de för landet naurliga näringarne, som kunnat gifva den säkrate och bästa inkomsten. Jag torde icke behöfva anföra något mera, än ag nu yttrat, för att omvända hr justitieombudsnannens åsigt, att lagboken är en. folkets bok, om detsamma bör studera och lära sig en sak, wartill. fordras minst ett tiotal af år. Hr justitieombudsmannen yttrar vidare, att adokatståndet i andra länder uppstått såsom en ödvändighet af sig sjelf, till följd deraf, ått laarne antingen ej varit sammanfattade i en bok Her ock att denna boks innebåll för folket varit bekant; men jag hemställer, enligt hvad jag förut mnämnt, huruvida våra lagar äro sämmanfattale i en bok, och huruvida folket kan antagas änna desamma. Att icke en gång alla herrar lomare äro deruti fullständigt hemmastadde visar len dagliga erfarenheten, Huru mycket förluster afva ej för den enskilde uppkommit derigenom, tt han försökt sjelf sköta sina juridiska apgeläenheter? Huru mycket onödigt lidande har ej illskyndats enskilda personer genom okunnighet lagfarenheten då de velat bjelpa sig sjelfva, eller lerigenom att. de följt okunniga:och illvilliga peroners råd? . Det nu mycket omtalade tumultet i skåne lemnar derpå ett ganska träffande exempel. 1734 års lagstiftare voro också af min-åsigt, ty le införde i 2 15 kap. rättegångsbalken först ch främst, att de, som för andra må tala och vara, skola vara oberyktade; ärlige, redlige och örståndige män, och att ej bör någon allmänneigen dertill brukas, som af rätten, der saken drifes, ej godkänd är, och 10f dertill fått, äfvensom i ):de infördes ett stadgande, som borde hafva ått efterföljd, det nemligen, att den, som fått af ätten lof att rättegångssaker drifva, är skyldig utt utansbetalning:hjelpa de fattiga, när domaren let pålägger. Härigenom var fröet till ett advokatstånd nedagdt; men detta frö har icke kunnat slå rötter ller växa upp i den. byråkratiska dimma, som i ångliga tider herrskat öfver våra landamären. De må telningar, som ifrån detta frö understundom ippspirat, atva genast blifvit afklippta af den ax, som fruktan för en kontroll tagit till vapen, nemligen maktspråket. Jag ville tillika fästa hr justitieombudsmannens uppmärksamhet vid ett drag från den nyare tiden, som gifver stöd åt min uttalade åsigt om nödvänligheten af ett advokatstånd äfven i Sverge. Då efter franska revolutionen, Napoleon forskade efter de medel, som voro bäst egnade att tillförsäkra domstolarne tillbörlig aktning och förtroende, som då i Frankrike ganska mycket aftagit, ungefärligen såsom nu här i Sverge, fästade han sin Peer vid nödvändigheten af advokatståndets reorganisation; som han i sitt dekret af den 14 Dec. 1810 omtalade såsom det lämpligaste och säkraste medlet att finna de för nämnde, ändamål oeftergifliga vilkor,seller rätt.skaffenhet, ömhet, oegennytta, förmedlingsanda; skänsla för sanning och rättsen lefvande ifver att pbistå den svåga och förtrycktev. Och huru uttalar sig den ryktbare franske advokaten Troplong vid ett tillfälle då han ordade om advokatståndet. Han yttrar: Jag medgifver, att advokaten, då honom lemnas ett juridiskt uppdrag, icke är likgiltig för det honorarium som uppdragets utförande kan erbjuda; men följ honom till hans arbetsrum, der han studerar saken, eller till domstolen, der han plaiderar densamma. Se honom arbeta sig in i sin hufvudmans idter, inspirera sig och upplåga för hans sak;se honom stolt, om han segrar, ledsen och modfälld, om han besegras: Månne det endast är hoppet på den väntade vinsten, som låter dessa känslor uppkomma? Nej! det är hans sympati... Före hang uppträdande hafven I sett menniskan; efter detsamma sen I advokaten, eller mannen, upphöjd, förädlad genom andan af sitt yrke. Behöfver jag väl nu spilla några flera ord till försvar för min åsigt. Dessutom! hur vill hr justitieombudsmannen fordra, att våra domstolar skola medhinna alla de mer och mindre utredda och outredda mål, med hvilka de nu äro nödgade att taga befattning. Deras göromål öka sig med hvarje dag. Hofrätternå få till sin förstärkning den ena divisionen efter den andra; och det vill ändock ingenting förslå. Inrättar man ett advokatstånd, som kostar stater ingenting mer, än på sin höjd några tusen riksdaler, skola rättegångarnes antal och isynnerhet domstolarnes besvär dermed ofantligen förminskas. I Frankrike fiones en underdomstol på omkring 100,000 personer, (om man undantager fredsdomrarne, som få döma endast i obetydliga tvister) Här i Sverge kan man öfverhufvud antaga en un derdomstol för 5 a 6000 personer. Om hr justitieombudsmannen genomläst mit af trycket utgifna redan förut till hr justitieombudsmannen ingifna afhandling om nödvändigheten att införa ett advokatstånd härstädes, skall hr justitigombudsmannen finna ett förslag till detsammas. inrättande härstädes, hvars genomförande väl fordrar någon tid, men hvarken stora kostnader eller stora tillrustningar. Min mening är alldeles icke, att advokatståndet skall bestå af stats-embetsmän, ty i så fall skulle detsamma helt och hållet förfelas, utan att man till en början endast må iakttaga hvad 1734 års lag stadgar, och att vid hvarje domstol en särskild plats anvisas för de advokater, som fått fumstöleit tillstånd att medrättegångar tillhandagå allmänheten eller eljest må vara dertill berättigade, så att de må nad å obehaget att förblandas med,den ofta tvetydiga allmänhet, som besöker våra domstolar. Och slutligen samt enär, enligt hvad förut är visadt, folket i allmänhet hvarken kan eller bör studera eller lära sig juridik, måste det ega påDR några vissa personer, som dermed tillbanagå. Nu finnas dessa undantagsvis och bestå till största delen antingen af sådana, som, efter att hafva lidit skeppsbrott på. sina föregående banor, tillgripa advokatyrket såsom ett nödbröd, eller aj en eller annan embetsman, som, lönad af staten, borde använda sin tid och möda i första rummet. för att uppfylla statens. fordringår på hans verksamhet; men i stället offrar sitt arbete åt enskilda uppdrag och derigenom eftersätter sin tjenst, hvilket i många fall torde vara en anledning till de ökade balanser af oafgjorda mål, som nu förefin-nas, och till den långsamhet i afseende å rättsskipningen; som så mycket öfverklagas. Den enskilde, utan att kunna påräkna ett bestämdt rätte-gångsbiträde, blir så godt som rättslös. I hufvudstaden finnas väl några advokater, fastän högst få af något värde, men i landsorterna saknar man på: de flesta ställen några officielt kända rättsbiträden, hvarför också den, som har en rättsangelägenhet i landsorten, är nästan rättslös, hvilket högst menligt inverkar på krediten. Sedan jag sålunda bevisat nödvändiglaeten afatt inrätta ett advokatstånd här i landeå4, vill jag nu fortsätta de framställningar om Wissförhållanden i lagstiftningen och lagskipninger,, hvilka jag i min skrift till hr justitieombudsmwännen af den 21 Oktober sistlidne år förmält mig skola i en serie af skrifter framlägga och utveckla. Jag har förut i min skrift af den 20 December 1867 fästat hr justitieombudsmannens uppmärlksamhet vid tvenne frågor. .Den ena rörde intecknings-. eller förmånsrätts innehafvares rätt. till den assuransersättning, som -belöper sig på försäkrad egendom, der den. skadas eler förstöres; der andra angick påföljden; enligt nu gällande komkurslag, deraf, att en i konkurs bevakad fordran lemnades utan anmärkning inom den tid, somi sådant hänseende är bestämd. Jag öfvergår nu till en 3:dje fråga. Nu gällande konkurslag stadgar I OO mam of