Aftonbladet – 2 februari 1869, sida 3

RIKSDAGEN. Första kammaren. Diskussionen sistl. lördag om grefve E Sparres jernvägsbyggnadsförsiag. (Forts. fr. gårdagsbl.) Hr Wern påminde om, att man redan i afseende på jernvägsbyggnader i-Sverge har en gifven princip, antagen af konung och folk, nemligen, att staten sjelf skall anlägga stambanor; denna princip står i strid med grefve Sparres motion. Man hade sagt, att genom denna motions antagande jernvägsstrider i landet skulle förhindras uppkomma, men tal. vore af annan mening: att strider just skulle uppkomma om ej för annat så för det monopol det föreslagna bolaget skulle erhålla, ty det vore det största monopol, man kunde tänka sig, att gifva åt ett enskildt bolag uteslutande rätt till jernvägsbyggandet i riket. Tal. ansåg, att man genom motionens bifallande gjorde stor orätt mot de enskilda bolag, som förut med stora omkostnader sjelfva bygt sig jernvägar. Nu vore meningen, att åt ett annat enskildt bolag lemna en stor hjelp från statens sida. Härigenom skulle dock allmänna rättsmedvetandet såras. Dessutom vore det väl — tyckte tal. — större skäl att antaga, det strider skulle uppstå, då ej en landsorts, utan ej mindre än elfvas jernvägsintressen skulle uppväckas. I motionen står att bolaget skulle använda all materiel af inhemska fabrikanter; men det stode ej, att materielen skulle vara af inhemsk beskaffenhet. Detta vore väl meningen i motionen, men denna hade bort uttalas tydligare. Tal. anhöll att ej blott få opponera sig mot motionen i dess helhet, utan äfven få uttala sin tro, att man ej på längden befrämjar en industri genom att gifva den en bestämd afsättning. Mot grefve Sparres påstående, att mössornuw förstört den under frihetstiden uppblomstrande inhemska industrien, anmärkte nl. att det ej var så mycket genom mössornas åtgärder denna industri gick till undergång, utan fåstmer genom det oförnuftiga skydd hattpartiet gifvit densamma. — Tal. ogillade ännu en gång motionen och slutade: man bör undersöka allt och låta hvarje sak gälla för hvad den kan. Frih. CO. A. Raab höll ett ganska långt föredrag, som dock, i följd af tal. lågmäldhet och det sorl, som uppkom genom den efter hr Wzerns uppträdande började lifliga konversationen i kammaren, var svårt för referenten att i sin helhet uppfatta, men som gick ut på att uttrycka den åsigten, det den rättighet det föreslagna bolaget kunde få, ej vore att betrakta såsom ett monopol. Hr Troilius anhöll att statsutskottet, under hvars behandling motionen skulle komma, måtte taga kännedom om den i jernvägskomitens betänkande införda generella jemförelse mellan utländska och svenska jernvägsförhållanden. Grefve Spare hade i sitt anförande talat om en stor förlust, som jernvägar nyligen gjort vid inköp af räler. Tal. ade ej handlingarne med sig, men trodde att förlusten vore mycket mindre än hvad grefve Sparre uppgifvit. s Grefve H. Hamilton: Grefye Sparre hade sagt sig ha blifvit sårad då tal, i sitt föregående anförande yttrat ordet fiske, Detta gjorde tal. ondt, ej blott såsom enskild vän, utan derföre att i första kammaren aldrig något sådant ord borde yttras, som kunde såra, Grefve Sparre hade dock sjelf i sitt eget anförande tydligen sagt sig ha sutkastat ett nät öfver hela Jandet,, och således begagnat precist samma uttryck som tal. Och hvad tal. yttrat, förstode han ej att det kunde blifvit tydt så, som om han beskyllt grefve Sparre för något, som ej höfts en riddersman och riksdags: man. — Tal. ville nu yttra något om sjelfva saken, Den förra representationens jernvägsstrider hade helt visst framkallat demoralisation, men de hade nu upphört, och man hade kommit till den insigt, att regering och representation borde gå samma äg, Kunde ej, såsom grefve Sparre, tro att motionen skulle förebygga jernvägsstrider. Dessutom trodde tal. ej att ens !,;:delen af den föreslagna summan skall kunna tagas i landet; förr kunde här nog ha varit kapitaler, men nu såge tal. förgäfves efter de kapitalstarka personerna. Yttrade ännu en gång att motionen ej borde bifallas. Hr Nordström ansåg det vara orimligt att på förhand besluta rörande så utomordentligt vigtiga saker, då dessas transaktion ju berodde på ett bom ännu ej fanns till. Det vore äfvenledes gt att veta om detta bolag någonsin skulle ir fantasiens och in i verklighetehs verld Dessutom borde man tänka på den omständigheten, att i vår tid, med dess evolutioner och dess ständigt nya upptäckter, hvad som kan gå för sig nu med den eller den kostnaden, kan kanske ej hålla streck om 15 år. Hr FE. V. Almqvist: Motionären hade föreslagit jernvägar öfver, gåsom han hap sade, hela Sycrge. Det vore beklagligt om motionären ansåge den del, han i sitt projekt uteslutit, såsom ej hörande till Sverge. Den uteslutna delen vore dock hela landet norr om Dalefven. Denna del skalle dock blifva lottlös vid den stora jernvägsfördelningen! Tal. ansåge detta vara en stor ornttvisa, och hem: ställde, att ståtsutskottet måtte, ifall motionen antoges, äfven låta något belopp af den kalkylerade. summan falla på de norra orternas lott, alldenstrand Norrland! dock ej vore af ringa betyderse för hela landets utveckling. Jordbruket der kunde uppdrifvas till samma höjd som i det öfriga landet Äfven med hänsyn till vårt försvarsväsen vore Norrland egnadt att spela en vigtig roll, Grefve E. Sparre ville bemöta ett och annat al de näst föregående talarnes åsigter. Att tala om monopol, för det föreslagna bolaget, ansåg han vara grött, tv ingen kunde hindra t, ex. att ett annat bölag byggde jernvägar bredvid bolagets. En talare hade anfört de upptäckter, som fortfarande göras inom industriens område, såsom skäl mot motionen. Ja, visst uppfunne man märkvärdiga maskiner, men maskiner, som kunde bygga