Aftonbladet – 2 februari 1869, sida 3

UTRIHE: NORD-TYSKLAND, I prenssiska deputerade-kammaren hade deputeraden Kardorff för någon tid sedan inlemnat ett förslag, som mycket sysselsatt den nordtyska pressen, Det rör en genomgripande förändring i den preussiska representationen för att ävägabringa ett mera organiskt och bättre ordnadt förhållande mellan preussiska landtdagen och nordtyska riksdagen, — Regeringen har nemligen framlagt för landtdagen ett lagförslag till vissa förändringar i indelningen af valkretsarne till deputerade-kammaren. Det nationalliberala partiet, till hvilket Kardorff hör, tror sig häri se ett tecken på att regeringen betraktar det nuvarande förhållandet mellan landtdag och riksdag såsom definitivt ordnadt och derför vill genomföra blott några mindre vigtiga ändringar i vallagen. Det är mot detta åskådningssätt br Kardorff riktar sitt förslag. Han uppmanar derför kammaren att förkasta regoringens förslag, då den jemnsides verksamheten af två lagstiftande törsamlingar sådana som riksdag och janatdag omöjligen kan vara annat än provisorisk. Den 20 Jannapi förekom detta ärende i deputerade-kammaren, enligt telegram till danska blad. Diskussionen öppnades af den bekante fTwesien, som talade emot regeringsförslaget om valkretsarues förändring. Han förklarade det nuvarande tillståndet för provisoriskt, efter som tre lagstiftande församlingar (deputeradekammare, herrehus och riksdag) omöjligen i längden kunde bestå bredvid hvarandra. Herrehuset, som var baseradt på en ensidig representation af ståndsintressen, kunde omöjligt finna plats i den nuvarande statsorganismen.. Man måste derför betrakta det som en hufvuduppgift att skala bort herrehuset. Inrikesministern påpekade, att en förändring i valkretsarne vore nödvändig på grand at preussiska statens tillväxt sedan 1866. tirefve Bismarck anmärkte mot deputeraden Hennig, sam talat för den organiska förbindelsen mellan landtdag och riksda ch riksäag) att saken ej läte verkställa sig, emedan riksdagen hade eg annan ställning gentemot kronan än landtdagen, som t. ex, kunde upplösas af konungen. Dertill komme tvåskammarsysiemgt j Tandtdagen. De häftiga angreppen på herrehuset kypde han ej finna berä tigade och uppmanade derför till ömsesidigt öfverseende, Han ansäg det dessutom icke för önsk