Aftonbladet – 2 februari 1869, sida 3

borgs stad och län. Med anledning häraf anhåller undertecknad få lemna några upplysningar, som torde i någon mån minska sistnämnda tidnings cförundran, och möjligen äfven mildra dess cförtrytelse öfver anledningen till Jacobssons skrifvelse. Kopöl.patriotiska sällskapet är ingen barmhertighetsanstalt — utom möjligen deri, att den lemnar understöd för oftörvållad eldsolycka och 2 hemgifter årligen åt fattiga flickor af arbetsklassen; men det har, bland annat, till ändamål att medelst medaljer och undantagsvis penningar belöna personer för långvarig och trogen tjenst. Ansökningar derom inkomma från husbönderna och böra vara vitsordade af kommunalstämman och förordade ef landshöfdingeembete eller hushållningssällskap. Om i dessa ansökningar intet nämnes om tjenarens fattigdom, så erhåller denne en medalj af olika storlek, allt efter tjenstetidens längd öfver 15 år; och om ej heller deri något nämnes om husbondens medellöshet, så antager sällskapet, att denne vill, att tjenaren måtte anse denna belöning närmast gifven af den, åt hvilken han egnat så stor del af sin gagnande lefnad, hvarföre sällskapet ock uppgifver huru stor lösen för denna medalj är. Och så slutar de flesta ansökningarne med anhållan om belöningen cpå det husbonden måtte kunna få på detta sätt hedra sin tjenare och mana andra till en lika berömvärd trohet. När nu i medlet af sistl. Oktober ansökningen om belöning för drängen And. Jacobsson inkom, så fanns deri med intet ord antydt, hvarken att hans husbonde Olaus Fredriksson i Sebo vore medellös, ej heller att Jacobsson befunne sig i fattiga omständigheter, utan den innehöll blott såväl husbondens som kommunalstämmans och kyrkoherden Florens intyg derom, att Jacobsson atjenat hos samma husborde i 24 år och der ännu fortfarande innehade samma tjenst. Patriotiska sällskapet följde derföre äfven härvid sina stadgars föreskrift, utan aning om, att husbondens, stämmans och pastors uppgift om att Jacobsson fortfarande innehade samma tjenst vore oriktig, och utan att kunna förmoda, det ej husbonden skulle anse sig redebogen till den obetydliga uppoffringen för ett hederstecken, som sällskapet aldrig ålsgt den trogne tjenaren att lösa. Skulle pu verkligen Jacobsson befinna sig i oså högst fattiga omständigheter att, enligt Wenersborgs tidnings förmodan, adet utsläpade tjenstehjonet skulle vara nödsakadt törvandla medaljen till bröd, så innebure detta helt visst en stor förebråelse mot en husbonde, den han tjenat i 24 år, och i hvars tjenst han af alla intyg vid belöningens tilldelande uppgafs fortfarande vara. Stockholm den 1 Febr. 1869. N. J. Andersson, Kongl. patriotiska sällskapets n. v. sekreterare. PRESENS