Aftonbladet – 1 februari 1869, sida 3

RN ST Ante Re Wallenius; och af 1819 års: senatorn J. E Bergholm, landskamreraren C. G. von Bonsdorff, biskop R. W. Frosterus, f. d. provincialläkaren S. Roos, kamreraren C. A. Sanmark, öfverläkaren F. G. Sanmark och statsrådet H. Widenius. UTRIKES, FRANKRIKE. ) Times korrespondent i Berlin meddelar i ett bref af den 23 sistl. Januari flera intressanta detaljer från fredskonferensen i Paris. Deri yttras bland annat: Grefve Stackelberg, det ryska sändebudet, tillkännagaf genast vid förbandlingarnes see att han fått order att icke underteckna någon förklaring, som innehölle ett alltför strängt klander mot Grekland. Hans regering var så långt ifrån att erkänna Turkiets rätt i denna tvist, att han tvärtom betraktade den kretensiska frågan såsom öppen och hade ålagt honom att föreslå tillsättandet af en internationel komite för att undersöka tillståndet på debna olyckliga ö. Detta förslag vann rik väl icke något understöd. På slutsammanträdet hade dock det ryska sändebudet den tillfredsställelsen att se förklaringen affattad i uttryck, som voro beräknade: att skona Greklands känslor så mycket, som omständigketerna tilläto. Äfven England tyckes ha uttalat sig för, att förklaringen icke skulle innehålla något, som kunde likna ett hot. Under underhandlingarnes fortgång väckte Österrike och Turkiet gemensamt ett förslag, som blef förkastadt. De båda nämnda makterna önskade en förklaring af konferensen, att Europa skulle intaga en neutral ställning, ifall det blefve krig mellan Grekland och Turkiet. En liflig debatt uppstod härom, men då de öfriga makterna voro af den meingen, att antagandet af ett sådant förslag skulle betyda detsamma som att öfverlemna. Grekland i turkarnes våld, blef det slutligen förkastadt. Konferensen bar således å ena lan beslutit, att ingen af makterna är förTpligtad att framtvibga verkställandet af de I beslut, som blifvit formulerade i protokollet, och på den andra, att hvar och en har fria Jhänder, i händelse de båda tvistande parterna icke kunna komma öfverens på fredligt sätt Le Courrier russe yttrar sig på följande sätt om konferensen: Ett af de två måste vara händelsen, antingen har konferensen förbehållit sig att genomdrifva sitt beslut medelst tvångsåtgärder, och i detta fall kan ingendera af de båda motståndarne i orien-. ten tänka på att sätta sig emot alla deförenade makterna, eller också har konferensen låtit nöja sig med att uppmana Turkiet och Grekland att ömsesidigt gå hvarandra till mötes, och då befinna båda sig åter in statu qvo ante. Den omtvistade fragan har i det senare fallet icke fått någon lösning, utan står fortfarande på samma punkt som förut, kanske dock med den förändring, att något större förbittring råder å ömse sidor. La France talar om den moraliska auktoritet, som en af stormakterna undertecknad förklaring måste -ega. Men om förhållandena äro förgiftade till den gra , som fallet är med ställningen mellan Grekland och Turkiet, då !idelserna å båda sidor äro upphetsade till det yttersta, så är ett moraliskt inflytande icke eye att genomdrifva politiska grundsatser och förebygga en sammanbrabbning. Stormakterna måste nu mer än någonsin gå till väga med stor betänksamhet och framför allt med stor lojalitet, om freden i Europa skall bevaras. Emellertid äro krigsrykten i omlopp, och man vill se krigsförebud icke allenast i Grekland och Turkiet, utan äfven i Frankrike och Preussen. För några dagar sedan berättade en fransk tidning, att ofantliga krigsförråd transporteras till Frankrikes östra gräns. Den officiösa tidvingen Le Public (Rouhers organ) för den 26 Jan. söker bemöta denna underrättelse, men gör det på ett sätt, som snarare bekräftar den. Tidningen yttrar nemligen: Vissa nyhetsfabrikanter berätta, att man oafbrutet skickar krigsmateriel, ammunition samt kanoner och andra. vapen till östra gränsen. Alla dessa berättelser äro öfverdrifna och utläggas på ett godtyckiigt sätt. Vi se deri ingentiog annat än Frankrikes bestämda föresats att icke låta ötverraska sig af händelserna, då det vet med sig sjelf, att det gör allt hvad som står i dess makt för att upprätthålla freden. Det är icke Frankrikes sak att vara den förste att afväpna; sådana mått och steg måste vidtagas gemensamt, — Från Paris skrifves den 24 Jan. till Augsb. Allg. Zeitung: Ehuru den franska regeringen lägger i dagen sin tillförsigt om fred, bereda sig dock krigsoch marinministrarne å krig. — Icke heller på andra sidan om Rhen tyckes man vilja låta öfverraska sig: Från Prag telegraferades den 26 Jan. till Neue freie Presse: Enligt enskilda underrättelser, som ingått hit från fästningen Mainz, försättas verken i det fullkomligaste försvarstillstånd. Både i Hessen och i Baiern låter preussiska regeringen uppköpa stora förråd af hatre Att denna underrättelse icke helt och hållet är gripen ur luften, visar sig af en korrespondens från Berlin till Times den 29 Jan., dvari det berättas, att den enda allen i Mainz på fästniogskommendantens befallning blifvit nedhuggen. Korrespondenten tillägger, att man från Coblenz: erhållit underrättelser, som äfven antyda förberedelser till kiig. Kommendanten låter igenfylla stora sandoch lergropar, hvilka i många år varit upplåtna till allmän grusoch lertägt. ITALIEN. Genom en fransk -depesch är det redan bekant, att italienska regeringen framställt ett förslag i den romerska frågan, . enligt hvilket det skulle bli möjligt för Italien och påfvestaten att lefva åtminstone i ett drägligt förhållande till hvarandra. Detta förslag, som gillas och understödes af Frankrike, återfinnes i en depesch af den 24 Januari sistlidne år från Menabrea till Nigra, i hvilken Italien förklarar sig villigt att deltaga i den af kejsar. Napoleon föreslagna TA RT FR RÅ AA VÄ ER NR SR AT nn FR EP at