Aftonbladet – 1 februari 1869, sida 2

Någon olycka har händt, sade Melchora till Dolores, ty hon hade hört hvad som sades. I detsamma närmade sig en grupp af menniskor, som långsamt och tyst inträdde på gården, bärande den sårade på en bår, der han låg sanslös, hvit gom en affallen jasminblomma; det såg ut som om han sofvit en stilla och smärtfri sömn. Min broder! utbrast Dolores med af smärta qväfd stämma, vridande sina händer. Tomas! Heliga Maria! Hvem har haft hjerta att anfalla detta oskyldiga barn? sade Mateo med smärta. Det vet nian icke, svarade männen. Tomas, min son, hör du mig icke? sade Padre Nolasco och tog den sårades kalla händer i sina; skulle han vara död? tillade han och lade handen på ynglingens hjerta. Nej — skyndw efter fältskärn! Han kommer här,, svarades det. Tomas blef inburen och man lade honom på Lorenzos säng. Fältskären kom, underökte såret, förband det och sade, då han gick; ill Padre Nolasco: 3 Jag har skrifvit ett recept på några droppar, som skola återgifva honom sansningen, så att ban kan bigta sig och mottaga sakramenterna, ty han öfverlefver inte natten. Patern satte sig vid hufvudgärden och väntade på att den sårade skulle vakna; slutligen slog han upp ögonen och sade: Hvar är jag? Hos mig, hos mig,, svarade Melchora, boch i min egen Lorenzos säng. Flytta mig deru , flytta mig genast, sade Tomas med svag, men fast stämma. Hvarföre det, min son? Derföre — — derföre att om jag dör der, vill Lorenzo sedan aldrig sofva deri, svarade Tomas. ( Forts.)