.— Tacksamhetsbetygelse. I Kalmartidningarna läses följande adress: Till våra okända välgörare i Stockholm. Det år öbegripligt för förnuftet huru hjertan kunna öppnas för nöden som är okänd och som icke högljudt klagat. Men, vi förstå, det är Herren, som sjelf lidit, som burit vill edra öron de armes i denna församling tysta qvidan och öppnat edra händer för att åtminstone en gång mätta de hungriga. Söndagen den 17 dernes blef en glådjedag för de många härstädes hungrande. Med kontraktsprosten och ordens-ledamoten hr N. J: Löfgren anlände till kyrkan sjutio riksdaler för att från välgörande okände vänner i Stockholm utdelas åt nödlidande arbetare. Kommunen beslöt att genast efter gudstjensten utdela dessa välsignade gåfvor. Tillförene raska arbetare kommo med bleka sjukliga ansigten, matt framskridande och tårfulla ögon, samt med tacksamhet emöttogo hvar sin del. Utdelarne Visste intet annat att säga dem, än det enda ordet: tacka Gud. Och nu vilja vi hembära till eder, okände välgörare! deras tacksamhet. Vi tro att deras tacksamma suckar förmått bringa eder goda gerning inför Honom, som är upphofvet till allt godt. Nöden är här verkligen stor, kanske större än annorstädes. Men man har velat förskona andfa från smärtan att höra vårt enskilda lidande, Vi hafva allenast klagat vår nöd inför vår konung och inför Gud. Gud har visat genom Eder att han hörer 0s3. Långemåla Annexförsamling d. 19 Jan. 1869. Ar. G. Ljungkrantz, 4. Andersson, v. Pastor 1. Ordf. i Kommunalstyrelsen, ÖENSOESSATPNTNaT