Aftonbladet – 29 januari 1869, sida 2

mökdö och granna; Om papperet går sönder har man alltid rörställningen qvar! har är min mors köttslige broder. Men om hor säger nej, så återstår mig kyrkan, och jag vill se om hon kan taga mig derifrån. Men hvad svarade du din mor? frågade Tomas. Åh, jag sade ingenting till henne, jag val nog klokare än så. Men jag sade till Padre Nolasco: Padre, har ni någonsin i hela ert lif sett-en fulare menniska än min onkel? Jesus Maria! sade min mor, så näsvis du är. Huru kan du se att min bror var ful! Det syns väl på hans porträtt, sade jag; se bara på hans ögonbryn, de se ut alldeles som morrhåren på en katt, och hans hy — den ser ut som en bastmatta. Nej, han var visst inte ful, sade Padre Nolasco, som är ungefär lika vackerMen vet ni då inte sade jag, att han blef så der ful för att har aldrig gifte sig. Gå din väg, gå ut i trädgården och rensa sallaten, slyna, sade mir mor. Jag, som blef hjertans glad öfver att blifva bortkörd, sprang som en blixt hit ir och min fru moder -efter och stängde mig inne. Var det inte bra gjordt? Var detinte lustigt? Och jag skrattade också, kan du tro. Men jag väntade på dig, Tomas; jag hade något så angeläget att säga dig. Ah! Hvad då? Att jag är så glad, så glad! Hvarför det? Hvad vet jag! Ja, jag är också glad, men jag vet hvarföre, jag. Naå, hvarföre? För att du är min lilla fästmö. Ja, det tror jag, det! Och så för att kapten har sagt att jag skall få läsa så att jag kan taga styrmansexamen; jag får följa med honvm hem.