Aftonbladet – 28 januari 1869, sida 2

— Golos om Kolokols upphörande. Man kan tänka sig hvilken tillfredsställelse den nyligen meddelade underrättelsen om upphörande af Hertzens bekanta organ Kolokol (Klockan) väckt inom vissa kretsar i Ryssland. Den lät ljudeligt i tiden, denna maningsklocka för det ryska folket; men sedan numera den ryska pressen med sina panslavistiska tendenser intagit en mera populär ställning och regeringen hyser samma åsigter, så glädjer sig naturligtvis hvardera öfver det frisinnade bladets fall. De yttra dock icke högljudt sin glädje. Golos utlåter sig härom sålunda: Hr Hertzen slutar ändtligen med utgifvandet af sin Kolokol. Det är bekant, att sedan förl. år denna tidning började utkomma i Gendve och på franska språket. Men äfven denna förändring, som hade till ändamål att taga Europas intresse i anspråk för en journal, för hvilken ryssarnes intresse upphört, ledde til! ingenting, Den franska Kolokol hade lika ringa framgång som den ryska egt och dess utgifvare beslöt slutligen att upphöra med sin tidningsverksamhet. Ått detta varit orsaken till bladets upphörande erkänner hr Hertzen sjelf i sitt bref till hr Ogareff, infördt i nir 14 och 15 af hans blad. Efter ett sådant erkännande af utgifvaren sjelf, säger Golos vidare, ,återstår för oss ingenting att tillägga, ehuru han tillika förutspår att den ryska pressen skall råka i förtjusning öfver Kolokols upphörande. Hr Hertzen sjelf har fällt domen öfver sin tidning och hela sin verksamhet, ehuru han söker urskulda sig med några klingande fraser. Vi kunna blott beklaga att han anser sig ha gått så långt på sin bana att han icke mera kan återvända från densamma. Men att återvända från den falska vägen är aldrig för sent. Med dessa ord och denna hånfulla köld affärdar en af den ryska pressens förnämsta organer den landsflyktige fosterlandsvännens afträdande från sin offentliga bana, på hvilken han så länge sträfvat för sitt hemlands upplysning samt våldets demaskering.