Aftonbladet – 27 januari 1869, sida 2

VE ANNES SKILDRINGAR UR FOLKLIFVET I SPANIEN. .FERNAN CABALLEROS). Öfversättning of Mathilda Langlet. z Detta konstverk uppsattes på förnämsta väggen i salongen och öfverdrogs med ett flor, för att skydda det mot flugornas näsvisheter. Don Marcellino blef så förtjust i detta mästerverk, att han beslöt sjelf: egna sig åt Apelles konst och offra den sina lediga stunder. i Liksom Moliöres bourgeois-gentilkomme, som på en gång blef poet, likaså blef don Marcellino utan alla förberedelser på en gång målare. Konstnären från Cadiz förstod att i hans hjerta bland hans öfriga känslor — alla gamla, fredliga veteraner — väcka en ädel törst efter konstaärsrykte och efter en Murillos ära. Läsaren torde kunna föreställa sig de konststycken, som utgingo ur mästarens och lärjungens händer, der dessa arbetade tillsammans. De vanno emellertid många beundrare, hvaribland den ifrigaste var Padre Nolasco, hvilket inbringade honom de förut omtalade oförgängliga ridbyxorna. Den första teckning efter naturen, som eleven företog, var en så kallad köksinteriörn. Målaren från Cadiz benämnde den så och hade åtagit sig att ordna kompositionen och uppställade pittoreska föremål, som skulle förevigas. Han gick till köket, hemtade der en stekpanna och en kökslampa samt fyra ljungviskor och från skafferiet, utom andra LJ Aj AB. nr 1-5; 8—11j 19—15j 11—20,