Aftonbladet – 27 januari 1869, sida 2

Vaya! det gläder mig, svarade denna; är hon förstindige är hon gudfruktig? kan hon tvätta? är hon ärlig och framför allt, hon är väl inte alltför enfaldig? Hon är en riktig skatt,det ansvarar jag för. Padre Nalusco, inföll Rosita, tycker ni ej att min onkels porträtt ser ut som om det fått en knuff, så att hela figuren är sned? Hvad? Nej, det kan jag iute fiana; figuren är rak och rät liksom din onkel sjelf var. Hvilken vacker tafla det der är! Utmärkt! Denne Juan Almazarron förstod sin sak. I förgår talade kyrkoherden om en målare i Madrid, som håller på med drottningens porträtt; han heter Federico Modrazo och skall vara den förnämsta konstnär de ha der. Men detta kan han dock inte öfverträffa! Hvad säger jag? Dit kommer ban inte! Men sådant är menniskornas öde! Om Juan Almazarron hade rest till Madrid bara, skulle man fått se på annat! Om man finge se denna tafla der! Hvilket vackert porträtt! Pater noster.. Bönen läste hon sedan för sig sjelf. Så som du nu bär dig åtv, sade doia Braulia till sin dotter,! viss på att patern icke hörde henne, bruka aldrig fina damer göra, och ej heller väl uppfostrade fröknar. Om du gör om det skall jag lugga dig så, att du biter dig i fingrarne dervid; du skall vara gentil, eller också blir det annat af, canario!p Moder, bry er inte om finheten, som ändå bara är oss i vägen, utan gif mig en af de der vindrufsklasarne, som ni gömmer så noga, som om det vore guld. Det är inte gentilt att äta mellanmälv, svarade den hushållsaktiga enkan. Padre Nolasco! ropade Rosita, min mor vill inte ge mig drufvor och säger att detär mycket dumt och opassande att äta dem Är det intg saunt att min onkel; som var ag