Aftonbladet – 27 januari 1869, sida 1

En stor debatt har i dag egt rum i andra kammaren med anledning af en af hr Ola Jönsson väckt motion om en begäran Kos K. M:t, att en komite måtte tillsättas för undersökning rörande kronans rätt till henne afhända egendomar i Skåne. Tvisten har gällt huravida denna motion skulle till utskott remitteras eller om kammaren skulle begagna sin rätt att genast afslå densamma. Mau har härvid emellertid kommit djupt in på frågan om befogenheten af den i motionen åsyftade åtgärd och ämnet har blifvit föremål för en mångsidig och intressant belysning. Innan vi antyda, så vidt den sena timman tillåter, de skäl, som å ömse sidor blifvit anförda, anse vi oss böra gifva våra läsare del af sjelfva motionen, hvilken genom den förda debatten fått en märklighet, som den i sig sjelf knappast kan anses ega. Den har följande Tydelse: Vid sistl. riksdag väcktes i denna kammare mö Ition derom, att.en allmän och noggrann undersök ning måtte anställas rörande den fasta egendom -J samt de förmåner och rättigheter af hvad beskaffenhet som helst, som, utan att vara till enskild erson, bruk och inrättningar för evärdelig tid afåtne, blifvit kronan afhända, på detutrönas måtte i hvad mån och under hvilka vilkor de möjligen skulle kunna till kronan återvinnas. Denna motion kom dock icke att af riksdagen vidare behandlas, än att den blef af kammaren lutan remiss afslagen, eburu den utan tvifvel varit I förtjent af riksdagens uppmärksamhet. Förhållanden hafva emellertid sedan dess uppJstått, som göra en så beskaffad undersökning icke allenas önskvärd, utan rent af nödvändig, för så vidt fråga är om förhållanden i Skåne. Dettorde nemligen vara allmänt bekant, hurusom en stor del brukare af hemman i Skåne inlåtit sig i tvist med dem, af hvilka de arrenderat jorden, om eganderätten till densamma, och derigenom olyckligtvis försvårat sin redan förut sannolikt icke afundsvärda belägenhet. Det är emellertid tydligt, att om arrendegifvarne icke hafva eganderätt till ifrågavarande hemman och lägenheter, åtminstone i de flesta fallen kronan lärer vara den som har den. Och bör det fördenskull ock tillkomma statsmakterna att låta anställa utredning af dessa förhållanden, lika mybket för bevarandet af kronans rätt, som för att gifva helgd åt den enskildes eganderätt, der den verkligen finnes, samt till förekommande af allt, som emellan arrendegifvare och arrendatorer kan gifva anledning till rättegångar af detta slag med ty åtföljande uppträden. 5 Det måste dessntom vara med god ordning i allmänhet öfverensstämmande, att en fråga af så vigtig beskaffenhet, som den om eganderätten till landets jord, jemte andra förmåner och rättigheter, blifver behörigen utredd och så tydlig och klar, att någon ovisshet om huru härmed sig förhåller ej må kunna uppstå. Således och enär icke anledning saknas för den förmodan, att jord samt andra förmåner och rättigheter blifvit kronan afhända, dels på sätt och under vilkor, som i förutnämnde motion är antydt, nemligen såsom gåfva eller förläning åt enskild person, bruk och inrättningar, på viss tid, dels såsom förpantad eller försåld mot rättighet för kronan till återvinning, dels så att någon enskild person ansett eganderätten till hemmanets ränta liktydig med eganderätten till sjelfva jorden, och dels slutligen så att kronan blifvit afHänd jord, till hvilken behöriga åtkomsthandlingar svårligen kunna visas; får jag vördsamt föreslå, att riksdagen måtte i skrifvelse hos K. M:t anhålla, det K. M:t täcktes genom en komite af dertill skicklige personer, låta utreda frågan om, hvilka fasta egendomar jemte andra förmåner och rättigheter, som i Skåne biifvit kronan på det sätt afhände, att kronan dertill har återvinningsrätt; äfvensom att K, M:t täcktes anbefalla vederbörande embetsverk och myndigheter att lemna denna komit alla de uppgifter och det biträde härntinnan, som hos dem kan vara att tillgå; och sedan en sådan undersökning blifvit verkställd, meddela riksdagen de upplysningar i ämnet, som på dennal väg stått att erhålla. Det först af hr v. Troil framställda och sedan af hrr Bergström, Treffenberg, Hessle, Björck, Ribbing, Hedlund och Ridderstad biträdda yrkandet, att motionen skulle genast afslås, grundade sig hufvudsakligen på den åsigten, att eganderättstvister böra uteslutande af domstolarne behandlas, och att motionen. följaktligen ej kunde komma att till någon riksdagens åtgärd föranleda, under det dess upptagande till behandling af riksdagen genom en beviljad remiss till utskott skulle medföra mycken våda, enär det kunde befaras att de uppviglare, som intalat de skånska frälsebönderna att vägra uppfylla sina kontraktsenliga förpligtelser och trotsa myndigheterna, skulle begagna denna omständighet för att ingifva dem den föreställningen, att riksdagen nu tagit sig an deras sak och att de derföre borde fortsätta med sitt trots. Deremot ansågo såväl motionären sjelf som hrr Rosenberg, Jöns Pährsson, Per-Nilsson i Espö, Sven Nilsson och C. A. Larsson, att frågans upptagande af riksdagen skulle bidraga att lugna sinnena, och de bland-dessa talare, hvilka, såsom motionären sjelf och hr Sven Nilsson, inläto sig på sjelfva saken och förordade den föreslagna undersökningen, förmenade att densamma vore icke blott oskadlig utan nyttig, ty om den gåfve vid handen, att kronan vore rätter egare till vissa egendomar, så visade sig derigenom att undersökningen varit af behofvet påkallad, och om den deremot ådagalade att de gängse föreställningarne derom voro ogrundade, så skulle derigenom villfarelserna i detta hänseende skingras. Motståndarnes hänvisning till domstolarne bemötte hr Sven Nilsson med påståendet att frälsebönderna, som söka göra gällande att en del gods ej tillhöra de nuvarande innehafvarne, utankronan, icke ega att föra talan i afseende å kronans rätt. Hr C. A. Larsson lade å sin sida isynnerhet vigt på, att genom en remiss till utskott man skulle få alla de skäl, som under debatten blifvit anförda för att visa obefogenheten af föreställningarne om kronans förmenta eganderätt, på ett ställe sammanförda, så att de kunde blifva fattliga ifven för de tredskande skånska frälsebönderna. Det är anledning antaga att det hufvudsakligen var de båda sista talarnes nyssanförda argumenter, som bestämde beslutet, hvilket utföll så, att kammaren med en rösts majoritet (82 röster mot 81) remitterade moionen till ett tillfälligt utskott. Under debatten lemnade grefve A. Posse n skildring at rörelserna i Skåne och den undel som den ofta omtalade f. d. korporaen Tullberg, pigan Mätta Mårtensdottar och kandaltidningarne hafva i deras anstiftande ch underblåsande. Finansministern frih. af