Aftonbladet – 26 januari 1869, sida 2

Nej, de likna hvarandra ändå Seså, tyst nu Som ja er, de likna hvarandra, och det borde ni veta bättre än jag, som hvarken är prest eller läkare.x Hvad är det. du pratar, Miquila? Nå, fast ers välborenhet kan både skrifva och läsa, så vet ni ändå inte-att en lungsigtig häst och en afsatt prest likna hvarandra deruti att ingendera har något pastorat.) Vet ni det nu då, fader Nolasco? Seså, vu flög hon ut, den yrhättan,sade Padre Nolasco, då han i detsamma fick se Rosita på tåspetsarne dansa utför en af träd gårdens gångar. Det är kanske vår skyldighet att. låta lä saren göra en flyktig bekantskap med don Marcellino Toro, hvars figur några gånger skymtat mellan kulisserna under vår berättelses fortgång. ; Don Marcellino var son till en köpman i staden Rota, hvars bod var så liten att både föder och son icke rymdes bakom disken, och blef derföre af Marcellino, fadern, skiökad till Amerika, der han skaffade sig en större butik och en större disk, bakom hvilken han med tiden, genom tålamod och spar-. samhet, en dag stod, icke såsom millionär, som hans landsmän sade, men med en förmögenhet af omkring tjugufem-tusen dubloner. Med dessa återvände ban segrande till sin födelsestad, tillika förs:dd med galonerade rockärmar, tillhörande himlen vete hvilket slags uniform, i alla fall de smalaste af dessa galoner, snören och trensar, som vanIgen bäras af personer, hvilka ega minsta ) Originalet har: no tener ceira, som också betyder: vara obotlig, hvaraf uppkommer en oöf-: ersättlig ördiek;