Aftonbladet – 25 januari 1869, sida 3

SVH SKUUC Da avt Denalula UCHNd I. PLUPUSILIVA uppträdde talaren. Det vore en allmän önskan landet, att armeåfrågan snart måtte komma till a görande. Om ett särskildt utskott tillsättes, skull Jingenting i frågan vid denna riksdag komma at uträttas, befarade talaren. Sedan grefve Posse och general Hazelius änn en gång utbytt sina åsigter om indelta armån krigiska lagrar och grefve af Ugglas helt kor försvarat sin vid plenums början väckta framställ ning, förklarade vice talmannen, hvilken unde hela plenum förde klubban, att han — pro forma — ej kunde väcka proposition om tillsättandet af et dylikt utskott som det grefve af Ugglas föresla git, alldenstund ett sådant tillsättande berodde å båda kamrarne gemensamt. Han väckte emel ertid proposition om, att kongl. förslaget skull remitteras till statsutskottet, dock med förbehål att, ifall ett: särskildt utskott komme att tillsättas detta till sig skulle få förslaget remitteradt. Kam. maren biföll denna proposition, äfvensom att det eventuella utskottet skulle sammansättas så som grefve af Ugglas föreslagit. Samtliga öfriga ko propositioner remittera des till statsutskottet, utan att gifva anledning till vidare diskussion, än att frih. A. C. Raab hemställde om ej man skulle anhålla, det utskottet med första ville handlägga den 8:de af dessa propositioner, om arbetsförtjenst åt de nödlidande i Småland, hvilket kammaren gaf sitt samtycke till, samt att hr Word framställde åtskilliga betänkligheter vid propositionen om handelsoch sjöfartsfonden, som han i vissa delar ansåg på intet sätt vara motiverad. — De båda kongl. skrifvelserna lades till handlingarne. — Hr Ob. Dick gons motion om skatt å hvitbetsockertillverkningen remitterades till bevillningsutskottet. Andra kammaren. Främst på kammarens föredragningslista stod K. M:ts proposition om antagande af en ny föreningsakt. Invan denna proposition remitterades, begärdes ordet af hr Ridderstad, som yttrade, att då det vore en plägsed, att de mera vigtiga af K. M:ts propositioner, vid sin remiss till utskott, beledsagades af några tankar, så ville tal, enär denna fråga otvifvelaktigt vore en bland de allra vigtigaste vid denna riksdag, såsom rörande icke ellenast vårt fädernesland, utan äfven broderlandet Norge, begagna sig af tillfället att yttra några ord. Något hvar erinrade: sig säkerligen den strid, som fördes vid 1859—60 årens riksdag i den s.k. ståthållarefrågan. Denna fråga var af vida större vigt än att den blott skulle hafva rört ståthållareembetet, den gällde i sjelfva verket något helt annat, nemligen huruvida den för båda rikena gemensamma grundlagen skalle kunna förändras utan Sverges samtycke, och om således den ena bestämmelsen efter den andra deri skulle kunna utan Sverges bifall bortryckas, tilldessingenting vore qvar, och föreningen kanske upphäfd. De olika incningarne i denna vidtutseende strid förenade sig dock slutligen i den gemensamma önskan om en revision af Töreningsakten, och alla hoppades af en dylik revision nytta och välsignelse för båda folken. Deniia revision bade nu blifvit företagen, och det med anledning deraf uppgjorda förslag framdt för riksdagen. Tal. hyste för sin del den a tillfredsställelse med dön lösning frågan derigenom erhållit och hoppades, att förslaget skulle vinna bifall såväl af svenska riksdagen som norska stortbinget, samt uttalade den öfvertygelsen, att föreningen derigenom skulle bli fastare och förtroendet folket emellan innerligare än förut. Derefter yttrade sig flere talare rörande propotionens formella behandling, sedan hr Bergström, med hvilken hr Staaff förenade sig, yrkat; att ott särskildt utskott, bestående af 14 ledamöter från hvardera kammaren, måtte tillsättas. Såsom skäl för denna åsigt anfördes hufvudsakligen, att konstitutionsutskottet, dit frågan i annat fall skulle remitteras, hade så stor del af sin tid upptagen med granskning af statsrådets protokoller, att detsamma icke kunde egna densamma all den uppmärksamhet den förtjenade. Äfvenledes anmärk: tes, att ledamöterna i konstitutionsutskottet icke särskildt voro tillsatta för denna fråga, och tal. önskade att de, som komma att behandla densamma måtte vara ledda af en innerlig kärlek till unionen och hysa det hopp att de båda folken, om ock en aflägsen framtid, måtte sammaiismälta till ett. Af motsatta sidans talare hade blifvit anmärkt, att slutet af propositionen, hvarest K. M:t uttalade den åsigt, att densamma borde såsom grundlag behandlas, vors för denhå sak afgörände. Deremot nvånde hr Staaff, att K. M:t väl icke kan göra något till grundlag, som till äfventyrs ej vore af og natur. Frih. Liljenerantz anförde, att en k. propositionen afsåge det framlagda förslaJets antagande såsom grundiag, hysande tal. den Wsigten, att den vid sådant förkållande ej kunde femitteraa till äntiat uiskott än konstitutionsutskottet. I samma syfte yttrade sig äfven hrr Ridderstad, Witt och Björck. Med anledning derat, att hr Witt begärt den af hr Bergström framställda frågan om tillsättande t särskildt utskott på bordet, fattades, efter slusad diskussion, det beslut, att den ifrågavarande propositionen skulle remitteras till konstitutionsltskottet, med rättighet för kammaren att vid nästa sammanträdehänvisa den till ett särskildt utskotts behandling, Vid derefter skedd föredragning of K. M:ts proposition om ländtförsvarets organisation, uppstod en stunds diskussion, under Kvilken iitet anat yrkandö egentligen gjordes än tillsättande för propositionens behandling af ett särskildt utskott. isserligen skulle hr Björek hafva öpska. dess tänvisande till statsutskottet, men då tal. trodde itt kammarens majoritet vore af annan åsigt ville ban ej derom framställa något yrkande. öfvigt yttrade sig hrr Sv: Nilsson John Exiessön, lösönberg och Jan Andersson. Efter slutad diskussion beslöts, att för frågans yehandling skulle tillsättas ett särskildt utskott af 4 ledamöter, 7 från hvardera kammaren, äfvensom att 6 suppleanter, 3 från livardera kammaren, skälle väljas. K. M:ts öfriga propositioner äfvensom de af enskilda motionärer framställda förslag remitterades lerefter utan diskussion till vederbörliga utskott. sndast i fråga om en af J. Jonasson från Kalnar län väckt metion, om skrifvelse till K. M:t ned begäran om K. M:ts medverkan för åstadcommande länderna emellan af en allmän afväpring, uppstod en stunds öfverläggniog sedan hrr stanff, Vougt och Rosenberg yrkat att remiss v motionen måtte vägras. Säsom skäl för detta rkande anfördes, att ett förslag sådant som det frägavarande skulle väcka löje i stället att leda ill något resultat, äfvensom att det skulle se litet jesynnerligt ut, om kammaren medgåfve remiss f motionen, då den nyss förut beslutit tilisättanie af ett särskildt utskott för behandling af fråsor rörande försvarsverkets ordnande. Man anåg att det äfven vore mindre lämpligt, att det illa Sverge toge första steget i den åsyftade riktingen. Deremot anförde hrr Hierta, Noren, Stråle ch Hedlund, att det visserligen icke låge något öjligt i den förevarande tånken. Sverge vore viserligen ett litet land, men i fråga om ideer gällde yckligtvis ej regeln, att en större folkmängd kulle ega företrädet. Sverge hade en gång förut git initiativ i en internationel angelägenhet, nemgen i fråga om passtvångets afskaffande, och etta helsades i hela Europa med största tillfreds-j tällelse, samt har utan tvitvel väsentligt bidragit Il denna frågas förande framåt. Frågan om en män afväpniog, förestafvad af insigten om nödändigheten för det ekonomiska välbefinnandet tt minska de stående armberna, hade vunnit så ora sympathier i de flesta europeiska länder, till