Aftonbladet – 25 januari 1869, sida 2

21 rdr. Under aftonens iopp gjordes imamling till Wanselii-fonden samt äfven till le nödlidande i Småland och på Öland. — Dödsfall. Grosshandl. J. G. Echwan led härstädes i lördags afton. Han hade rarit uppe på besök hos någou bekant i ett mus vid Stora Vattugatan, och hans vagn väntade vid porten. Då han omkring kl. !e 1 skulle begifva sig derifrån halkade han i rappan, föll utföre och slog hufvudet istenvolfvet med sådan våldsamhet, att döden ;gonblickligen följde. Huruvida någon svinlel eller slagattack föranledt fallet är icke ipplyst. Han lärer, då han för ett par mårader sedan erhöll underrättelsen om Aug. 3lanches plötsliga bortgång, ha uttalat en ;inskan att han en gång måtte få dö på det ättet. Denna önskan har blifvit uppfylld, utminstone hvad det hastiga och oförmodade bortgången angår; omständigheterna dervid för öfrigt voro emellertid så olika som båda de bortgångras personligheter. J. G. Schwan var född år 1802 och son till grosshandlaren H. N. Schwan, som var talman i borgarståndet vid 1809, 1812, 1823 och 1827 årens-riksdagar och år 1828 utnämndes till statsråd. I en ålder af endast 27 år mottog han vid fadrens död arfvet af en ansenlig förmögenhet och chefskapet för handelsficman Schön comp. i Stockholm. Han blef eu af de mest fram stående och inflytelserika medlemmarne på Stockholms börs. Genom lyckade företag, deribland i främsta rummet kan nämnas tydligt sin rikedom och förvärfvade sig anseende för godt omdöme och beslutsamhet i fråga om affärsförhållanden. Till följd af detta anseende kallades han vid åtskilliga riksdagar att vara en ar hufvudstadens representanter i borgarståndet och var vid de tvenne sista ståndsriksdagarne borgarståndets talman. Vi ha alltför ofta haft tillfälle att beröra det sätt, hvarpå han i dessa egenskaper fungerade, att vid detta tillfälle behöfva derom uttala oss. Sedan år 1860 var han fullmäktig och vexeldepnterad i riksbanken och fungerade under sista åren såsom fullmäktiges vice ordförande. Af regeringen erhöll han såsom erkännande för sin offentliga verksamhet 1863 Wasaordens stora kors och 1894 storkorset af norska S:t Olafsorden. Man skulle lätt, då man tänker på Schwans stora förmögenhet, hans goda hufvud och i flera fall vidsträckta vuer samt den lätthet i sinnet och i sättet att vara, som ofta anses stå i sammanhang med ett godt bjerta, kunnat troatt han skulle kännt sig kallad att utöfva ett vidsträckt mecenatskap, och att sätta sig i spetsen för företag, som afsågo att uppmuntra talanger och befrämja angelägenbeter af stort allmänt intresse; men så var icke fallet. Han larer emellertid ha varit ganska frikostig och hjelpsam mot en mindre krets af enskilda närmare bekanta, liksom han var en älskvärd och liberal värd mot en ganska stor krets af umgängesvänner. Hans efterlemnade betydliga förmögenhet ärfves af tre söner och en dotter. — Kontraktsprosten J. E: Fant, kyrkoherde