Aftonbladet – 25 januari 1869, sida 1

I MUMUM——————————— Mt inom familjen Lopez, emedan den gamle Mateo, ensam blifven, icke kunde ordentligt odla mer än en del af sin åkerjord. Han, som förut kunde kallas temligen välmående, stod nu på gränsen af fattigdom. Hans hustrus glada och klara ögon voro fördunklade af tårar, och på hennes panna hvilade ständigt ett sorgemoln. Boningshuset började förfalla och hade förlorat detta utseende af lugn och trefnad, som förut gjorde det få inbjudande. Men snart inträdde åter en förändring, och hvarje förändrivg i dessa menniskors stilla och enformiga lif, var liktydigt med ett moln på en klar sommarhimmel. Setior Canuto blef kommenderad till Sevilla och måste flytta dit. Detta var för alla en stor sorg och saknad, men för Dolores en verklig, bitter smärta; det kostade henne många tårar att nödgas skiljas från Pepa, men hon hade lofvat Lorenzo att stanna gvar i sin födelsestad och kunde icke gerna fyta sitt ord. Ej heller kunde bon, under så tryckande omständigheter, qvarstanna Hos familjen Lopez. Pepa ville gerna taga henne mel sig och Melchora ville ändå hellre behålla henne hos sig, men Dolores var, som sagdt, tvungen att afslå bådas tillbud: Det skall kanske finnas någon bland våra läsare, som tror att vi efter eget tycke och ej efter naturen, teckna deuna täflan mel lan två fattiga familjer, att få hos upptaga ett faderoch moderlöst barn. MR härpå svara vi blott med att bedja de otrog: ne gå ut i städer och byar på landsbygden, der barnamord äro okända och utsatta barn ej heller förekomma, och fråga der hvad det blir af alla de små, som mäste blifva faderoch moderlösa i ett land, der menniskans lefnad i allmänhet är kort, er man der har Rå dämpa möt många svårt s okända i Nn.