Aftonbladet – 25 januari 1869, sida 1

Svär då, att du skall vara mig trogen! Jag svär det. Svär! Men vid hvad? Vid allt hvad heligt-är. Det är inte nog Vid mitt lif. j Det är ändå inte nog. Vid min eviga salighet. Jag törs ej lita derpå. Vid min moders själ! Men... ack, hvarför skall du vara så misstrogen, Lorepzo? Derföre att det är något i mitt hjerta som säger mig, att du skall blifva mig trolös.n Ditt hjerta blir din bödel, Lorenzo. För det att det är rättrådigt? Ånnu en sak måste du svärja mig, Dolores. Och hvad då? Att du inte beger dig Kärifrån, inte lemnar min mör, om också Pepa flyttar till något annat ställe. Godt; jag svär det. sOch så vill jag säga dig en sak: om du öfverger mig för en annan, så skall han inte äta bröd sedan jag kommit hem, ty han skall dö för denna min hand. Hota mig inte, Lorenzo; det är inte rätt gjordt. Jag hotar ej; jag bara förbereder dig. Tro ej att jag af fruktan gör hvad jag inte skulle göra af kärlek, Lorenzo. Och för allt hvad misstrogen du är, tycker jag det är mindre att lita på den kärlek som hotar, än på den som smeker. Lef af kärleken som biet af sin honung; uppsluka den ej som vargen slukar sitt rof; och låt afskedet blifva ett minne, som förljufvar och inte förbittrar skilsmessan, Lorenzo! SG Ett år hade förgått och med hvarje dag kändes de båda Urödernas frånvaro tyngre