Aftonbladet – 25 januari 1869, sida 1

vill ej åtaga mig något; ju mindre man har. att sköta, ju mindre bekymmer har man. Nå, gosse, det jag nu säger, är ju bara prat och omsvep, förstår du då in!e, att om du vill, är det ditt alltsammans? Jag vill inte förvärfva mig rikedomar utan allt besvär,, sade Lorenzo och gick. Skulle man någonsin sett en högfärdigare pojke, mumlade bagarenkan, då han gick. Hon hade omöjligt kunnat föreställa sig att Lorenzo skulle afslå hennes tillbud, och derföre hade hon på förhand låtit undfalla sig att Lorenzo väl kunde blifva lottad till soldat, men att musköten aldrig skulle trycka hans axlar, lika litet som han skulle behöfva äta soldatbröd. Då i små, som i stora städer, allting upprepas med tillägg och förändringar, råkade enkans yttranden att komma till familjen Lopez, ehuru i ny och förbättrad upplaga. Mateo trodde icke derpå, men Melchora blef utom sig af hänryckning, och Dolores blef icke så litet bestört. Lorenzon, ropade den stackars modren då hon fick se honom; är det sannt att bagarfrun skaffat soldat i ditt ställe? EHvad säger ni, moder ? Alla menniskor påstå att hon skall ge dig pengar att leja en karl för dig. . Ge, ge! Sefiora, det man ger, detär bara goddag och farväl Nåväl, inte ge dig, låna dig pengar. Ingen lånar utan ränta, och ingen bjuder vigvatten avnat än vid messan, seffora. Då har du inte velat taga emot dem, Lorenzo . Jag! ... Åh! moder, jag är som de själarne i skärselden, jag vill att man skall ge mig beständigt. Och du gjorde rätt i att inte låna hennes pengars; ste fadreo, sty fastön du är en