Aftonbladet – 23 januari 1869, sida 2

Jag skall gerva hjelpa henne efter bästa förmåga, men det är svårt att åtaga sig andras barn. — Och just för det man gör det sjelfvilligt, är det så mycket mera ansvarsfullt. Ordspråket säger också att den som fostrar andras barn, fostrar andras sorger. Men hvem skall säga den stackars Dolohm att hennes mor är död? frågade Cataina. Det skall Padre Nolasco göra, när. han kommer ur messan, svarade Melchora. När något sådant är i fråga, räknar man just på munkarne och de säga aldrig nej. Pepa hade gått in i sin mans rum, der han just höll på att försegla den mödosamt sammanskrifna rapporten; hvarpå han gick ut för att afskicka den till domaren i Puerto de Santa Maria, till hvilken krets Rota hörer. Vet ni hvad vi säga? sade gumman Melchora då han kom igen. När nu den här stackars flickan är både faderoch moderlös, så skall väl Gud sända henne något beskydd, och det kunde blifva ers välborenhet, ty Pepa håller mycket at henne. Och hvad sade Pepa? frågade carabineron. Hon sade att det är svårt att åtaga sg andras barn, men om pi vill det, så Om jag vill det! upprepade carabineron och rullade sina ögon på ett vildt sätt, det behöfdes icke mer! Men jag är väl inte äldsta sonen till en millionär, eller vill ni att jag skall upptaga faderoch moderlösa barn, som. drottningen gör? Vaya! faster Melchora, ni faller då på saker, som — — som äro — — äro riktigal Och ni vet väl hvad det står i visan: Aldrig beröm och aldrig klandra, Fostra aldrig upp barn åt andra, rick aldrig vin och tämj aldrig fålar; ch 18t aldrig hustru i kuset råden