Jag? visst inte! Ni menar väl hajar eller goifiner fdelfinep farbror Mateo? Nej, nej, inföll faster Melchora. Sirenen är en flicka, som inte blygdes för att gå hvarenda dag på stranden och narra sjömännen att förälska sig i hennes vackra ansigte och hennes visor, tills hennes far förbannade henne och önskade att hon skulle bli förvandlad till en-fick, och det blef hon också, ty hela nedra delen af hennes kropp ser ut som en fisk. Nu skämdes hon och begaf sig ut i hafvet, och der är hon än och sjunger för att locka menniskor i förderfvet. Du vet väl, Tomasillo, att när sirenerna sjunga och delfinerna dansa, så förebådar det storm och skeppsbrott? Jag, setiora? jag har aldrig hört annat än stormfågelns skri. Den der sirenen ären fisk, som bor i andra sjöar, säger jag. Se så, pu skall jag gå till min mor och säga henne, att jag skall gå ut som skeppsgosse på en fregatt, så stor som slöttet deruppe. Pojke! Och hvart skall du resa?Topade alla. Allra längst bort i Amerika. Heliga Guds moder! ljöd det från alla munnar. Hvad är det han säger? frågade patern. Mateo upprepade det med hög röst. Har jag inte sagt det? utropade Padre Nolasco, till Indien, till Montevideo, skall han, den obetänksamme, yran är en carnavalsdag! Tänken er, mina vänner, att han hade kunnat blifvå svinvaktare hos Gil Pifiones, men att han hellre vill blifva fiskemat! Det låter ju nästan otroligt!, Och öfverge vår moder jorden, för styfmodren hafvet! sade faster Melchora. Sefiora, man får inga penningar till skänks. Jag vill förtjena mycket pengar och förtjena dem fort, så att min mor skall kunna njuta en sorgfri åtderdonw, svarade sjömannen,