Man säger Nonato. I Det kan jag inte begripa.,. menade Mel-, chora. Inte jag heller, inföll Catalina, men då sefior Canuto säger det, är det nog så; hans välborenhet vet mera än sjelfva Seneca. Nej, hör! Och hvem är Seneca? frågade Tomasillo. Hvad vet jag ? svarade hästherdens hustru; det är väl en advokat. Fader Nonasco! ropade Tomasillo, var god och säg oss hvem poneca är Rebecca?, svarade patern, som hörde ilia; hon vaktade sin faders får i det landet... Nej, nej, afbröt SJömansgosten, jag frågar: hvem är Seneca? Det vet jag inten, svarsde den gode patern; det är ett helgon, som inte står hvarken i ritnalen eller martyrförteckningen. — i Sefior Canuto, fortfor Tomasillo, jag är så nyfiken att få veta hvem Seneca är: kan ni inte säga mig det? Seneca,, svarade carabineron i myndig ton, är en lärd man hos morerna, som brukade hjelpa och råda sin konung, liksom påfven brukar hjelpa vår regent. Vaya! tänkte jag inte det? sade hans hustru; jag har alltid hört att morerna voro så kloka. Ja, de stänga in sina hustrur, och det göra de nog klokt uti, eller bur, fader Nolasco? sade Mateo. Utan tvifvell svarade ex-munken; eni a qvinna håller alitid sin dörr stängd, hette det i fordna dagar. Men nu äro de mera angelägna att komma ut än röken, som aldrig gör annat än söker en utgång. Så har det varit så länge verlden bar stått,, sade fader Mateo. Hör på, gosse, artfor han, har du derute på det stora hafyet sett till några Sirener?