Aftonbladet – 20 januari 1869, sida 2

vara någon mullvad, inte heller för evigt sitta instängd mellan fyra väggar som en snäcka. Om jag drunknar... nå det kan inte hjelpas; men ingen skall kalla mig tomatere, det lofvar jag. Det skall då vara bättre att heta Montevideo? Nå, vi få väl se om du inte följer med till Gil Piniones gård, när jag sjelf i egen person går med dig, och om du är motspänstig, leder jag dig dit vi örat. Vaya! När jag nu haft så mycket besvär för att få platsen åt dig! Huru skulle du, grodunge, eljest kunnat tänka på att få bli svinherde hos Gil Piftones? Men nu kan du gå dit i morgon bittida och taga emot hans befallningar. Men följande morgon var gossen borta och ombord på en fiskarbåt, som lade ut från kajen, långt innan man börjat söka Tomasillo. Vacker, vänlig, glad och meddelsam, vann han snart båtegarens ynnest, så att han blef antagen bland besättningen och inom kort hade stigit till cuarteron — så kallas unga gossar som redan äro så skickliga i sjömansyrket att de erhålla lön, d. v. s. i dagspenning fjerdedelen (la cuerta) af hvad en vuxen man förtjenar. IV. Sedan de spisat aftonmåltid brukade alla husets invånare, utom den sjukliga enkan samlas vid Paren åt gatan, der de satte sig på ett par bänkar af sten. Den afton då vi sågo Mateo Lopez med sina söner återvända hem, sutto de alla som vanligt derute. På bänken till höger sutto patern, sefior Canuto och fader Mateo. Den senares lilla dotterson stod mellan hans knän och stödde sina armbågar derpå. ; På venstra bänken sutto de båda unga männen; som vi sett, följa m d Matto Lopez