Aftonbladet – 19 januari 1869, sida 2

Huru har din husbonde sagt att du skull koka det? frågade köksprofessorskan. Med vatten. Bara vatten! Heliga jungfru! Du skal veta, barn, att den som inte förstår att koks tomata i chocoladet, förstår inte heller hu det skall smaka. Och så en annan historia: Folket i Rota ville en gång klifva upp : himlen och till detta ändamål staplade de upp sina korgar på hvarandra så att de räckte upp öfver både solen och stjernorna. Men för att komma in i sjelfva himmelen, felades det dem ändå en korg, som omöjlien kunde fås, eftersom de samlat alla de ade. De beslöto efter lång öfverläggning att taga bort den understa korgen och ställa ofvanpå. Så sagdt så gjordt, och naturligtvis ramlade i detsamma hela byggnaden. Historien är också satt i rim: En roteiio), af de sluga, Ville på sina korgar klifva Upp i himlen, för att se efter Om tomata växte der, Men det feltes, (för att ej ljuga) Blott en korg till att insteg gifva Uti himlen: tag bort den första! Ropte han, och — så låg han der! Bland andra små visor är denna den mest bekanta: Ännu har ingen väl fått att veta, Och aldrig nånsin får veta heller, Hur många åsnor det finns i Rota, Ty en oändlighet bär det gäller. Och alla fästmän åt sina brudar Till bröllopsgåfvor der pläga skänka Små blanka kärnor ur stora pumpor, Det är konfekt det hos dem, kantänka! En af de lärda i staden Rota Han satt och tänkte: om rika lunder åv Töhvorare i Rota