Aftonbladet – 19 januari 1869, sida 2

— Förfärlig hungersnöd på S:t Barthelemy. I Dagbladet läses: Enligt hit ansomna underrättelser från nämnda koloni, laterade den 21 nästlidne December, har t. . guvernementsläkaren dr A. T. Goös till öns styrelse aflåtit följande embetsrapport: Under senast förflutna fyra veckor hafva på landet timat omkring 19 dödsfall, oörsakade af svält. I flertalet af dessa fall har hungersdöden följt ren och utan annan sjuklom än ett långsamt aftynande af krafterna, med lindrig vattusot; i några fall har ett par dagars diarrå slutat lifvet. Från och med den 11 dennes (December) har dödligheten visserligen betydligt aftagit, men enligt uppvift från pastorsembetet i landsförsamlingen lära omkring 603 menniskor, hufvudsakligen boende i Quartier de Marrigot, Petite Saline, Grand-Fond och omkring LÅ Anse des cailles, vara i sådan nöd, att de förr eller senare komma att duka under för denna, om de ej snart undsättas. Barr och uppväxande ungdom lida mest. , I Marrigot är eländet stort; man möter der nästan utesletande aftärda, lidande va-: relser; den växande ungdomen, isynnerbet bland qvinnorna, liknar en svigtande ålderdom, det späda bärnet har gubbens anlete; der en husfader finnes är hän mestadels ien orkeslös belägenhet, husmodren likaså. I en och annan boning ser man ett par små barn eller en halfvuxen flicka utsträckta på en bädd eller en bänk, utsvältna och likgiltiga för allt omkring dem, utan kraft att röra sig från sitt läger. De flesta planteringar af jordfrukter, folkets enda näring, ligga öde, och, der man haft krafter att begagna odlingen, kan man likväl ej vänta skörd snarare än efter fyra till åtta veckor. I de tre öfriga gvarteren uppträder nöden mera spridd och ej så allmän, som i Marrigot, men icke dess mindre likaså svår. Första orsaken till detta elände är. orkanen sistlidne år och derefter följande årslånga torka, som förstörde allt hvad orkanen skonat och äfven tillintetgjorde folkets ansträngningar att ersätta skadan ånyo. Tillfälle att inom ön skaffa sig arbetsförtjenst erbjöd sig ytterst sparsamt; ej så få af de arbetsdugliga husfädren afgingo derföre till andra öar, men öfverskottet af der förvärfvad arbetsförtjenst var högst obetydligt, och de lemnade amiljernas nöd blef föga eller intet afhjelpt. Med September månad kom godt väder för. plantering, men mången var då för djupt sjunken i elände; lifvet maste dag för dag uppehållas med de få cent man på en ginare väg — mest genom vedhuggning och tiggande — kunde komma åt, inen bada dessa näringsgrenår befunnos snart otillräckliga eller uttömda, och man var hopplöst gifven till rof åt hungern; att mången efter en årslång kamp mot denna nu dukar under är sålunda helt naturligt; och att dettå ej inträffat förr har sin gränd i det varma luttstreckets egenskap att i hög grad dämpa infödingens behof af lifsmedel. En ringare, men ej mindre sorglig orsak till nöden, är den hvita befelknitigens övilja mot att skaffa sig utkomst såsom tjenstehjon. Föräldrahemmet blir på så sätt utätet af en mängd ogifta döttrar, som föredraga hungrens alla lidanden framför en he derlig bergning såsom tjenare, hvilkens, enligt deras mening, förnedrande ställning i samhället endast tillkommer den svarta eller färgade racen. Hvad helsotillståndet i öfrigt vidkommer inom ön är detta godt, endast att de vid denna årstid här vänllga, men lindriga reumatiska och katarrala åkommor äro allmänt gängse. Gustavia den 18 December 1868. Pall Rn dö