Aftonbladet – 18 januari 1869, sida 3

så ofta har den blifvit omtalad; så snart jag fick höra början, kände jag igen den. Hör du, gåsunge, finns i din hemort någon drickesho för kreaturen? Naturligtvis, farbror Mambru; hvarför fråsar ni det? Ar ni törstig? Derför frågar han inte, inföll Cayetano, butan för att påminna dig om alkalden som ät göra den, och som, då snickaren inte visste huru hög den skulle göras, ställde sig yrfota och sade till honom: så här hög, ty lit jag räcker, räcker också en åsna. Nu är det nog, nu är det nog, setior Cayetano, svarade mannen från Conil. Vid judarnes lif, så öfvermodiga de äro, dessa ulaja-primos !n Och så oförskämda dessa desechados ! sade pomeransförsäljaren. Och så listiga dessa tardios! svarade den halte häftigt. Stilla, mina herrar! ni kacklen ju som unga tuppar., sade en gubbe från Medina, som sålde de granna solfjädrar der tillverkas. Tau, tau, räfvarne tigal sade den halte. Men innan vi gå vidare och beskrifva det itbrott af vrede, som af dessa vedernamn alldeles som om de varit personliga skymford) förorsakades, vilja vi egna några ord it ursprunget dertill, hvilket möjligen kan ntressera de få som studera vårt lands och vårt folks egenheter, hvarvid landtfolke:s tralitioner och lustiga infall ej äro alldeles riktiga. Ataja-primos, som så förskräckligt förargar Uhiclana-boernå, säges komma deraf att två susiner (primos), som en afton spatserade vid stranden af en flod, sågo mänan spegla sig leri och ville taga upp den ur vattnet; men huru de sprungo, var bilden af månan alltemot lika långt borta, och de rn alls icke få fatt i den. Den ena sade den an